Vår vardag har förbättrats drastiskt sedan jag införde Quiet Time i vår rutin. Kalla det Tyst Stund, kalla det Egentid, kalla det Självständig Lek – allt det är en beskrivning på vad det är!
Som hemmamamma som spenderar hela långa dagarna med min fyraåring och min tvååring, så blir det mycket ljud, mycket kaos, mycket stök och mycket mammamammamammamamma här hemma. Jag behövde en break, såsom när mitt första barn var litet och tog en tupplur på dagen. Det är både en stund för vila och tystnad, och en stund som bryter upp dagen, så varje dag har ett ”före” och ett ”efter” som gör att dagen inte blir en enda lång kaosig sträcka utan avbrott.
För att inte tala om mina barn. De är med varandra dygnet runt, och har jättekul tillsammans. Men de båda behöver ett tillfälle då de vet att de kommer få leka ensamma, utan att bli störda. Att själva få vila lite och ta det lugnt i tystnaden. Att få tänka ostört, att utforska sin fantasi och att träna på att leka självständigt.
Som ni hör så finns det många fördelar med Quiet Time, och som sagt, för vår familj så har det varit en gamechanger! Att ha ett klockslag att se fram emot på dagen, då vi alla går in i olika rum och tar det lugnt på olika sätt. Efter den timmen så är jag gladare med mer tålamod, och pojkarna är så lyckliga, och inspirerade att ta tag i sina ”vanliga” lekar på nytt, med ny inspiration! Dagen flyter på så mycket bättre helt enkelt!
Här nedan berättar jag om våra Quiet Time-rutiner i så mycket detalj jag kan. Om du är sugen på att testa något liknande i din familj, utforma det efter era personligheter och era förutsättningar – precis som jag gjort med vår familj :)
Vi kickar igång direkt efter lunch! Så vanligtvis brukar det vara mellan halv ett och halv två. Vi har Quiet Time i en timme, men det är inte fel att börja med 15 min eller liknande, och öka allteftersom barnen lär sig. Vi körde på med en timme, när min yngsta var så pass gammal att han skulle förstå och respektera reglerna.
Lillebror får spendera timmen i barnens rum (tips att placera den yngsta i rummet med leksakerna, då Quiet Time är svårare ju yngre man är) och storebror hänger i mitt och min mans rum. Det rummet har ett skrivbord som han får leka på, men han är mest på vår säng.
Medan jag fixar ”klockorna” så springer de runt och tar leksakerna de vill leka med under den här tiden, till respektive rum. Till lillebror använder jag den här brillianta sömntränaren som jag tipsat om tidigare – jag ställer den på en timme, så att den lyser rött och gult under tiden han är på rummet, och när den är grön så får han komma ut! Till storebror så fyndade jag ett stort timglas på Hemtex som hade rinnande sand för en timme – perfekt ju!
Jag tar fram vår Quiet Time-korg när jag fixat deras klockor. Detta är en korg fylld med böcker, klistermärken och leksaker som annars inte är framme. De får bara leka med detta under just Quiet Time. När det är slut så åker det in i korgen igen, i ett skåp där ingen kan nå den. Det kan till exempel vara leksaker du köpt billigt någon gång, sparat för en regnig dag eller leksaker från second hand! Jag kan visa mer ingående vad jag har lagt i pojkarnas Quiet Time-korg i ett separat inlägg.
Resten av korgen ställer jag mitt emellan rummen de leker i, ifall de vill hämta något mer under timmen. Zion stänger dörren till rummet han ska vara i, och jag skjuter igen dörren i Samsons rum som leder till vardagsrummet (där jag kommer vara), men lämnar denna dörr öppen, medan han sakta vänjer sig vid att vara ensam en längre stund. Han har ju aldrig varit ensam förut, då han är andra barnet och alltid lekt med sin storebror. Så en dörr öppen (som bara leder till ett ”mellanrum” med andra stängda dörrar) tänker jag känns bättre för honom. Jag ska vara ärlig, han brukar spendera en stor del av Quiet Time inne i det ”mellanrummet” bara för att känna att han inte är helt ensam på sitt rum, men så länge han inte står och kikar in i vardagsrummet så är jag okej med det.
Så börjar Quiet Time! Ibland får jag saker gjort såsom att jobba lite här inne på bloggen, men för det allra mesta så tar jag rast! Jag kanske lyssnar på ljudbok, målar naglarna, surfar på mobilen, eller bara ligger i soffan och vilar utan att göra något annat! När man är hemma med barn på heltid så får man ju faktiskt aldrig rast, som man får om man jobbar utanför hemmet. Lunchraster, småprat vid kaffemaskinen och toalettbesök utan publik och gemenskap är någonting man inte får hemma, och därför ser jag Quiet Time som min rast på dagen! Jag gör inga hushållssysslor, och många gånger hinner jag inte ens plocka undan lunchen innan pojkarna vill gå till sina rum, och då får disken stå där och vänta tills Quiet Time är över.
Min fyraåring fattar konceptet utan problem, och älskar faktiskt Quiet Time. Han har så rik fantasi, så han älskar att bara leka själv. Här ovan ser ni hur rummet är offer för hans lekar :) (och svar ja – vår säng är 240 bred, då vi aldrig köpte en ny säng när vi gifte oss, endast slog ihop våra 120-sängar. Bästa idén någonsin inför småbarnsåren, då vi aldrig behöver trängas med sparkiga småbarn som kommer över på natten)
Min tvååring är ju mindre och väldigt ovan vid att vara själv. Men han lär sig! Det går lite olika bra, men oftast är han duktig! Han kikar alltid fram med huvudet någon/några gånger och ler mot mig tills jag säger att han ska gå tillbaka till rummet tills lampan är grön. En timme är ju lång tid när man är så liten, och jag tänker att ju mer van han blir vid detta, desto mindre kommer han tycka det är spännande att komma ut. Han kommer hitta sin groove, så länge jag är tydlig med gränserna.
Värt att notera är dock att jag inte införde Quiet Time förrän jag kände att Sam var tillräckligt gammal för att förstå och lyda. Många börjar direkt med Quiet Time när deras barn slutar sova på dagen, men när Sam var ett år (och slutade sova på dagen) så hade han bara stannat på rummet själv i 5 minuter. Så jag väntade tills jag kände att det inte skulle sluta i fiasko.
Nöjda barn kommer ut ur rummen när lampan blivit grön och sanden runnit ut!
Då städar jag Quiet Time-korgen lite snabbt innan det är dags för belöningen…
En klassisk klistermärkes-belöning :) vi har faktiskt aldrig använt oss av klistermärken som belöning här hemma, men jag visste att jag behövde en morot för att få lillen att stanna på rummet så länge. ”Stanna i rummet tills lampan är grön om du vill få ett dinosaurieklistermärke” är min standardline till honom. Jag tejpade bara upp ett A3-papper på insidan av en garderob och låter dem välja varsitt klistermärke när de klarat timmen bra. ”Bra” betyder oftast att de varit tysta och stannat på rummet (borträknat när Samson kommer och kikar på mig, det har jag överseende med), eller ifall de börjat låta (typ något händer och de blir ledsna eller arga) så lyder de mig när jag förklarar att de måste vara tysta. Att inte dela ut ett klistermärke till någon görs i nödfall då det är mer en bestraffning för mig än för dem då jag måste leva med ljudvolymen efter det, haha. Men det kan hända, mest för att göra det mer eftertraktat att faktiskt förtjäna ett klistermärke.
Jag skojade inte när jag sa att inlägget skulle vara ingående, haha! Nu har jag skrivit varenda detalj jag kommit på om vår Quiet Time, men om jag missat något så är det bara att fråga i kommentarerna som vanligt :)
