Det är helt sjukt, men det hände den 8 maj 2019. De har ju alltid varit väldigt fina med varandra, och det har ju aldrig varit jobbig på något sätt att Samson kom in i familjen för lite mer än ett år sedan. Men för Zion så har han mest varit söt att titta på, och ibland har han varit ett litet hot när han närmat sig leksakerna som Zion leker med just då. Utöver det så har de alltid gillat varandra, men Sam har varit för liten för att leka med på riktigt.

Men den 8 maj, då hände det! Egentligen var det även min 27-års dag, men det hade grabbarna ingen aning om (i vår familj så firar vi födelsedagen på närmaste lördag, så alla är lediga, och så nämner vi det inte på den riktiga dagen). Så det blev som en omedveten present :) Men det var helt sjukt – som om någon tryckte på en knapp i Zions huvud!

Den dagen gick de till sitt rum efter maten och lekte tillsammans i 20-30 minuter utan att jag var med. Jag bara hörde massa skratt där jag höll på i köket. Aldrig hänt förut, jag var helt chockad. Och varenda dag sedan dess har de lekt tillsammans. Allt från att sitta mittemot varandra och tävla om vem som gör det starkaste prutt-ljudet med munnen (jag vet. suck.) till att kasta bollar i basketkorgen. Självklart vill Zion ha sina leksaker ifred ibland fortfarande, och så vidare, men sedan den dagen så har de på riktigt kunnat leka som riktiga bröder! Det var verkligen som att Zion bara kom på den dagen att ”vänta, den har grabben är ju rolig att leka med också”!

Pojkarnas motsats-saga fortsätter också. Samson, som är 14 månader, går fortfarande inte, vilket jag antar är normalt men helt sjukt för oss andra då Zion gick när han var 10 månader. Sam går längst med möbler och kan släppa dem i några sekunder och stå själv. Men alltså, han hatar verkligen att gå. Om Tobias försöker hjälpa honom så börjar han bara gråta och lägga sig på marken, haha.

Och Zion, som är tre år, började prata svenska för för typ ett halvår sedan (hade sitt helt egna språk innan) så han är fortfarande väldigt otydlig och det finns många bokstäver han inte kan använda. Kort sagt så är allt det fysiska hans starka sida, haha. Men Samson har redan börjar prata lite. Om Zion gömmer sig, så kan Sam nu ropa ”ääääääää duuu?” och han försöker härma mig och Tobias mycket mer än Zion gjorde. Han ryter alltid om han hör ordet ”lejon” och bebispratar med massa olika bokstäver och melodier. En gång satt han vid matbordet och började sjunga ”lilla snigel akta dig” för sig själv. På bebisspråk förstås, men jag förstod att det var just den sången genom hans handrörelser och han avslutade sången med att slänga ner händerna på matskålen och säga ”deeeeej!!”.

Så sjukt men så roligt att de kan vara så olika! Men precis lika perfekta.