Imorse vaknade vi till ett stort snötäcke utanför fönstret. Zion blev överlycklig såklart och hoppade runt och ropade ”jag tycker om snö!”.
Problemet är att jag inte tycker om snö. Jag avskyr snö. Och det gör min man också. Jag är kluven för jag vill att mina pojkar ska få uppleva snö… men jag ville inte uppleva det med dem, haha.
Men vi gick ut en liten stund tillsammans idag i alla fall. Zion var överlycklig!
Jag börjar tro att det är runt 3-års åldern som snö ändå känns överkomligt med sitt barn. Zion var supertaggad hela tiden vi klädde på honom (tog typ en halvtimme för övrigt. Kanske en överdrift men jag går mer på känslan), och väl ute så kunde han galoppera fram i snön utan problem. Samson gallskrek hela tiden vi klädde på honom (can’t blame the guy) och i overall är han ju minst sagt osmidig. Han står mest still och tittar på Zion (vilket han tycker är väldigt kul), då han ramlar på rumpan varenda gång han försöker ta ett steg i snön (mindre kul då han inte kan ställa sig upp själv, utan bara får sitta där och ropa på mamma), och två gånger under det att vi var ute så faceplantade han dessutom (absolut inte roligt). Ändå gallskriker han ännu en gång när det är dags att åka vidare, trots att det hela kändes mest miserabelt, haha. Svårbalanserat.
En dubbelt faceplantad Samson – blöt, kall och mössan på sned.
Så endera växer han ur detta till dess han blir tre år, eller så är han lite utav mitt spiritanimal, haha!
Bilen var begravd i snö och Zion hjälpte oss lite :) Han hade superroligt! Det enda som gjort honom ledsen i och med att snön kom, är att han inte längre kan ta av sig skor och strumpor medan han åker bil. Det var länge sedan vi öppnade hans bildörr och inte hittade en barfota Zion, eller Mowgli, som vi också kallar honom, haha :)
Men min man satte sig i bilen efter säsongens allra första snösopande och isskrapande och utbrast ”Jag hatar vintern!!” Haha. Kyla och snö är inget för oss, vi har redan tröttnat på den.
Vi åkte i alla fall till Ikea för att äta idag. Vi äter nästan aldrig ute, bara när vi måste typ, för att hålla nere matkostnader. Men idag var vi väldigt sugna, och då fick vi tillfälle att fira ”Snöflingans Dag” tillsammans. Det är en högtid i Daniel Tiger som de firar när snön har kommit, och Zion älskar de avsnitten. Han utbrast ”Det är Snöflingans Dag!” imorse när han tittade ut, så något speciellt behövde vi göra :)
Nöjd kille! Alltid finns det något man kan fira i den här familjen!
Lämna ett svar