Våra pojkar har verkligen varit motsatser från början, och det ser bara ut att fortsätta!

De föddes näst intill identiska, men redan en vecka efter att Samson föddes så började vi se tydliga skillnader på deras utseende. Någon vecka efter det började även personligheterna skilja sig.

Storebror Zion ville alltid bäras, alltid gungas och var lite mer missnöjd. Han ville inte sitta i vagnen, han ville inte sitta i bilen – han ville bara upp upp upp!

All denna frustration visade sig ha en förklaring. När han, 10 månader gammal, började gå själv så blev han Mr Sunshine. Han ville bara gå! Så han har alltid varit extremt fysisk och energin själv!

Men lillebror Sam är någon helt annan! Om jag skulle beskriva honom med ett ord så är det ”nöjd”. Vi sätter honom i vagnen, vi sätter honom i bilen, storebror attackerar honom – men han är bara glad över att få vara med :)

Detta gör också att jag misstänker att han inte kommer vara riktigt lika fysiskt ivrig som sin bror. Han är 8 månader nu, och vi jobbar fortfarande på att få honom hålla balansen så han kan sitta upp själv i längre än en minut. Zion satt själv vid 6 månader, haha! Sam har inte heller börjat hasa sig framåt speciellt mycket, utan rullar istället sidledes. Det ser så roligt ut, men vad vet jag, det kanske är för mycket ansträngning att hasa sig framåt än så länge? :) Plus, varför skulle han behöva sitta upp eller ta sig framåt? Han har ju all underhållning han behöver i sin storebror som springer omkring nog för de båda!

Här är förresten en bild på Samson när han fyllde 8 månader (vänster), och storebror Zion i samma ålder (höger). Jag tycker verkligen de är olika inifrån och ut!