En modern hemmafru

Att vara hemmamamma

Att bli mamma är något som jag drömt om sedan jag var liten. Att gifta mig och få barn att ta hand om, det är det enda jag velat göra med mitt liv (inte för att jag gillar barn speciellt mycket, jag har bara alltid tänkt att jag skulle bli en sjukt bra mamma). De flesta har denna dröm, men tillsammans med andra livsdrömmar. Saker man vill studera, ställen man vill resa till, karriärer man vill ha. Inget fel med det, men för min del är hustru och mamma det enda jag velat göra. Jag är övertygad om att det är mitt livs kall!

Det är klart att jag undrat hur det kan vara så. Alla andra runt omkring en hade drömmar om saker de ville göra med sina liv, medan jag hade drömmar om vad jag ville göra i mina barns liv. Men dag läste jag denna texten och allt kändes plötsligt mer logiskt…

Det kanske inte är meningen att jag ska utföra storverk i arbetslivet eller göra karriär,  utan jag tror att min livsmening är att ta hand om mina pojkar. Jag har ingen aning om vad de kommer göra i sina liv, men det kanske inte är möjligt utan att ha haft en närvarande mamma som gjort dem till glada, trygga och starka individer.

Vem vet, det kanske till och med är deras barn som har storverk framför sig, och tack vare sin uppfostran så kan de i sin tur ge en trygg uppfostran till sina egna barn, som kommer att behöva det en dag! För allt får inte sin förklaring här och nu, man måste backa lite och se hur liten man själv är ibland.

Jag tror inte att det finns något viktigare jobb på denna jord än att vara mamma. Tänk, ifall världen såg annorlunda ut och alla mammor hade möjlighet att ge sina barn tid, kärlek och trygghet – hur annorlunda hade inte världen sett ut om 20 år, när dessa barn blir morgondagens samhälle? Visst, det finns så många olika yrken och sätt att påverka tusentals människor på, men det finns bara ett jobb som kan forma en total människa, från ett befruktat ägg upp till vuxen ålder. Jag tror att barn föds med en personlighet, men precis som vissa människor formas av sin omgivning till att bli kriminella och våldsamma, så tror jag att alla kan formas till att bli goda människor. Och det är mammor som har fått den möjligheten.

Jag vill förtydliga en sak. Det är verkligen sjukt jobbigt att vara mamma. Det är svårt, irriterande, svettigt och fruktansvärt tröttsamt. Man vaknar under nätterna, går upp alldeles för tidigt, byter blöjor, torkar bort smuts som snart hittar tillbaka, försöker hantera trots och synkroniserade gråtattacker, lagar mat till alla, har skuldkänslor över tv-tid, får aldrig gå på toa i fred och får aldrig klocka ut, ta en rast eller en semester. Ni föräldrar kan relatera!

Men på något konstigt sätt spelar inte det där någon roll. Det är större än så. Och det skriver jag inte för att jag är supermamman som aldrig blir arg på sina barn, för de sitter alltid lugn och stilla och läser böcker och löser korsord. Nej, nej. Fram tills för ett par månader sedan så har jag faktiskt haft stora problem med mitt tålamod och självbehärskning. Så jag började läsa underbar litteratur om föräldraskap som hjälpte mig enormt. Jag gjorde research, helt enkelt, precis som med vilket jobb som helst. Jag lär mig varje dag hur jag ska bli en bättre mamma. Mödraskap är min karriär, och jag vill bli bättre för varje dag som går.

Men medan jag håller på att lära mig hur jag kan bli den bästa mamman för mina barn, vet ni vad jag gör? Jag är där för dem, hela tiden.

Jag tänker inte tala illa om förskolor nu, så du har med dig det i texten framöver. Förskolor är jättebra för föräldrar som verkligen behöver dem. Och alla pedagogerna, vilka hjältar! Men. Vi har kommit till det bisarra läget i Sverige, då alla lämnar in sina barn på förskolan, ofta från ett års ålder, vare sig man måste eller inte. Det har liksom bara hamnat på rutin. Igen, jag vill förtydliga mig. Det finns dem som verkligen måste. Och sen finns det dem som tror att de måste. Att de måste för att behålla sin levnadsstandard, att de måste för att barnet ska få socialt umgänge, att de måste för att alla andra gör det. Skit i det, man måste faktiskt ingenting! Om ni är två föräldrar, och en av er jobbar, har ni råd att en av er stannar hemma då? Och jag menar inte att ni har råd med att stanna hemma, och dessutom ha råd med en ny bil. Och jag menar inte att stanna hemma, och dessutom äta ute en gång i veckan. Och jag menar inte stanna hemma, och dessutom uppgradera till senaste datorn/TVn/mobilen. Utan jag menar bara, att en av er stannar hemma. För om ni har det, så vill jag bara säga: det är faktiskt ett alternativ.

Vår familj lever gott i ett visst perspektiv. Vi har en lägenhet, en bil (Gamla Bettan, snälla dö inte än), och mat och grejer så det räcker! Men vi måste vara väldigt välplanerade med våra veckoinköp. Vi äter inte ute. Vi köper inget om vi inte måste, varken kläder eller prylar. Vi måste hålla koll på kontot i slutet av månaden, så att vi har så det räcker. Men vet du varför? För vi lever på min mans lön. Vi tar ut några föräldradagar i veckan för att gå runt, men jag har helt gett upp mitt SGI, vilket många ser som korkat. Detta är uppoffringar vi gjort för att jag ska kunna vara hemma så länge som möjligt med våra söner. För jag tror att barn inte formas under kvalitetstid, utan kvantitetstid. Det händer i vardagen, och hur ska jag kunna forma dem om jag inte är med dem? Och visst, om ett år eller så kommer jag nog behöva bidra med någon form av inkomst, då vår föräldrapeng tar slut, men även då har jag mitt hopp i att kunna hitta ett jobb jag kan sköta hemifrån, så jag fortfarande kan ha dem hos mig. Jag vill, om möjligt, ha dem hos mig tills de får skolplikt, för att jag vet att jag annars kommer ångra åren vi aldrig får tillbaka, när det inte går styra över deras skoltid längre.

Och nej, du måste inte göra såhär. Du får sätta dina barn på förskolan om du vill. Dagmamma är ju ett bra alternativ också. Jag vill bara skriva hur vi gör, då vårat sätt att leva har blivit väldigt ovanligt i dagens samhälle, och jag vill bara säga att det går. Om du vill stanna hemma med dina barn, och det går att få till, gör det! Var inte orolig över att barnet blir understimulerat av dig, jag tror att barn är drastiskt överstimulerade nu för tiden. Var inte orolig för att alla andra lämnar bort sina barn – detta bryr inte dina barn sig om, och när du skickar iväg dem på sitt första obligatoriska skolår, och du inser att den lilla luckan av tid ni hade tillsammans hela dagarna är över, så kommer du inte tänka ”om jag ändå gjorde som alla andra”. Om du har karriärsdrömmar eller yrkeslivsdrömmar – följ dem! Men jag tror att det kan vara bra att ha hört vårt perspektiv ändå, bara så ni överväger alla alternativ. När mitt sista barn börjar skolan är jag 32 år. Och när mitt sista barn tar studenten är jag 44 år. Det är så mycket av mitt liv kvar då, att jag nästan blir uttråkad bara av att tänka på det! Haha! Jag har gott om tid att tänka på mig själv, när dessa kritiska år är förbi.

Alla familjer är olika, och man måste göra det som är bäst för sin familj. Men jag vill bara skriva hur vår familj tänker, om någon där ute behövde höra att normen kanske inte alltid är det bästa för alla.

Och angående hur jobbigt det faktiskt är att vara mamma – det är trots allt det bästa som finns. Bara kom ihåg att lev lite långsammare, släpp de kraven som inte är ett måste, stanna inne om ni inte känner för att gå ut, plaska i pölar om ni inte vill stanna inne en regnig dag, titta på en extra film när ni känner för det, ät middag på golvet som en picknick när ni inte orkar duka fram, gör en smoothie när ni inte känner för att laga lunch, se in i dina barns ögon och notera färgen i dem, stanna upp och titta på när de leker fantasilekar – fatta att du gjorde dem! Allt annat än dem är bara vitt brus.

PS. Ni som gillar kvotering kan självklart byta ut ”mamma” till ”pappa” i hela texten. Förutom meningen om att man formar barnen sedan de var ett befruktat ägg, den får ni lämna i fred.

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

19 kommentarer

  1. Skriver under på den 👊🏻!

  2. Så fint att du delar med dig! Blir nyfiken på vad du läst för böcker om föräldraskap. Något du kan rekommendera?

    Ha en fortsatt fin sommar!

  3. Anna Kronegård

    18 juli, 2018 at 20:27

    Hej Julia!
    Jag var hemma med mina barn till de tog studenten. Min sladdis Vilma är idag 14 år och jag var hemma tills hon var 9,5 år. Då blev jag ensamstående mamma och behövde en inkomst. Jag håller med i varenda ord du skriver. Idag säger mina stora barn, 24 och 26 år, TACK mamma för att du var hemma. Nu ska jag i aug bli mormor:)) Tänk om jag kunde få bli en hemma mormor. Jippi!
    Kram till dig och din familj Du är fantastisk
    Anna (din mammas kusin från Lidingö)

    • Julia Angelback

      18 juli, 2018 at 20:37

      Hej Anna!
      Men åh. Helt underbart ju! Där kan man snacka välspenderat liv. Och om du skulle bli en hemmamormor – då vill jag bli som dig när jag blir stor, haha!
      Mamma brukar ibland säga när jag skrattar, att jag skrattar likadant som dig! Då har vi ännu mer gemensamt ju :)
      Stor kram och grattis till ditt kommande barnbarn!

  4. Therése Waern

    19 juli, 2018 at 08:09

    Såå bra skrivet! Bästa investeringen är och kommer alltid förbli i ens barn! Kram sötis!

  5. Hej! Vill uppmuntra dig i ert val! Vi har varit hemma helt eller 50% var sedan våra barn föddes, de är nu 5år och 2år gamla. Det går verkligen som du säger att leva på en lön, under en period levde vi endast på 60% lön och lite föräldradagar. Sedan ett halvår tillbaka jobbar vi som dagbarnvårdare på ett företag som heter Ström Slott AB, det innebär att man tar hand om sina egna barn och 1-4 andra barn och får lön för det. Vi gör det tillsammans med en annans familjs barn och turas om att vara dagbarnvårdare med dem. Fungerar toppenbra för oss!
    Är också nyfiken på vilka böcker som du har läst.
    Blessings!

    • Julia Angelback

      23 juli, 2018 at 08:12

      Åh vad roligt att läsa! Och ja, man klarar sig verkligen på mycket mindre pengar än vad man ibland tror :) Tusen tack för din kommentar!!

  6. Och jag med min familj är den andra familjen som jobbar med Joanna som dagbarnvårdare och jag kan bara bekräfta att det finns andra alternativ. En av oss har alltid varit hemma sen vår första barn föddes för sju och ett halvt år sen och inte ångrat det en enda gång. Även när min stora började skola förra året kändes det som negativt att hon inte var på förskola innan. Tvärtom har vi fått bekräftat många gånger hur självsäker och social hon är med ett öppet sinne. Det är verkligen det bästa man kan ge sina barn. Tid med de!! Tack för inlägget!

  7. Och jag med min familj är den andra familjen som jobbar med Joanna som dagbarnvårdare och jag kan bara bekräfta att det finns andra alternativ. En av oss har alltid varit hemma sen vår första barn föddes för sju och ett halvt år sen och inte ångrat det en enda gång. Även när min stora började skola förra året kändes det inte som negativt att hon inte var på förskola innan. Tvärtom har vi fått bekräftat många gånger hur självsäker och social hon är med ett öppet sinne. Det är verkligen det bästa man kan ge sina barn. Tid med de!! Tack för inlägget!

  8. Sååå kul att läsa!!!

    Jag kände som du ~ att ’jag vill bli mamma när jag blir stor’ . Helst många barn.
    Vi fick 4 barn rätt snabbt o sen en till. <3
    Var hemma på heltid 19 år . Min allra bästa investering!!
    När yngsta var 10 började jag jobba halvtid när han var i skolan. Har senaste året varit hemma på heltid igen.
    O vi behövs hemma, även med stora barn.
    Lätt att tro att vi mammor inte behövs av våra tonåringar – såå fel!
    Vi är minst lika viktiga nu. Att höra på ’hejet’ i hallen hur skoldagen varit. Kunna fånga upp signaler på hur de mår o hur de har det.

    Familjen är verkligen min karriär!!
    Blir så glad att höra att det kommer ett häng unga mammor som ser värdet i att vara hemma!!

    Önskar Dig o Din familj all lycka!!

    Bless!! <3

    /Jeanette

    • Tusen tusen tack för din kommentar!!
      Jag blir såå glad och känner en sådan bekräftlese av vårt val när jag får höra såna här saker! Tusen tack, jag blir så uppmuntrad!! Kram!

  9. Hej!
    Bra tankar, tror verkligen att tid med föräldrar tyvärr har blivit en bristvara i dagens samhälle. Visst är det olika från barn till barn, men som en person som själv började på förskola tidigt kan jag säga att det inte alltid är det bästa, och generellt tror jag barn blir tryggare som vuxna ju mer tid de får med sina föräldrar (förutsatt bra föräldrar såklart).
    Tror det du gör är väldigt bra och ovärdeligt för dina barn.
    Mvh,
    Maja

  10. Du lever verkligen min dröm. Försökte läsa artikeln, men den var tyvärr låst… synd.

    Du är en fin inspiration och vem vet, kanske tar jag steget snart!

    • Så glad jag blir att jag kunnat inspirera dig något! Det är det bästa valet jag gjort, och trots att jag kanske går emot samhällets normer och det som gynnar oss mest ekonomiskt, så går inget upp emot att spendera varenda timme av varenda dag med mina barn! :) Lycka till med allt du bestämmer dig för att göra!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.