Zion

Äntligen är han här! Vår älskade lille Zion!

Idag är han 10 dagar gammal, men det är omöjligt för mig att tro att han varit med oss i mindre än… en månad? Två? Inget är sig likt här hemma, och våra nya liv som föräldrar till den här lilla krabaten kom så naturligt från första början. Tänk va, efter nio månaders väntan och 24 timmars smärta så är han äntligen här med oss! Lyckan!

Vi fick stanna kvar på BB i två nätter (funderade på att skriva ner min förlossningsberättelse här någon gång, men vet inte riktigt. Inte övertygad om hur mycket nytt man har att komma med. ”Jaha, tyckte du det gjorde ont? Det har aldrig hört förut”, osv.), och tyckte där och då att det var ganska eländigt för vi är inte direkt människor som utnyttjar ”tryck på signal-knappen så kommer en barnmorska och hjälper dig med allt du undrar”-systemet. Vi ville bara bli lämnade ifred, men såhär i efterhand så vet vi att det gav oss en skön mjukstart som föräldrar ändå. När vi kom hem så hade vi redan spenderat tid med vår son, i ett skyddat ställe som var fri från andra saker som distraherade.

Så nu har vi varit hemma i lite över en vecka och bara gosat tillsammans. Efter några dagar så började han sova mycket bättre (på dagtid i alla fall), och för det mesta så äter han var tredje timme (förutom när han får en knäpp och vill äta nonstop i nästan fem timmar, som igår till exempel), så just nu är det mycket babygos och tv-serier i soffan som gäller. Det känns ungefär så skimrande som det låter, och det tycker jag faktiskt vi förtjänar just nu. Och för att vara ärlig så kanske sömnbristen bidrar lite till det skimrande filtret på tillvaron, haha!

Så det var en kort uppdatering på läget just nu. Vi är väldigt lyckliga :)