De enda personerna i mitt liv som ser till att jag har levande blommor i mitt hem är min mor och min svärmor. De båda absolut älskar blommor. Jag tycker också om det, men jag unnar mig själv sällan levande blommor i mitt eget hem (Okej, det har egentligen att göra med dödsfallsrisken. Inte min, utan blommornas, förstås.).
Plastblommor, däremot, är mina allra bästa vänner!
Men de gånger jag fått en bukett eller två så märker jag vilket enorm skillnad det är med lite levande grönska i hemmet. Efter att ha googlat vilken vattentemperatur de ska stå i så placerar jag dem på kaffebordet, och jag blir glad så fort jag går in i vardagsrummet där de står. Det har i och för sig också att göra lite med våra fantastiska vaser som jag och min man fick i förlovningspresent – hur snyggt är det inte med de romantiska rosorna som bryts av med rock’n’roll känslan av glödlampe-vaserna? Helt min stil.
Nu, däremot, har min mor tagit tillfället i akt och har fyllt alla mina blomlådor på balkongen (de såg verkligen ledsna ut innan, hängande där i sin tomma ensamhet), och lämnat mig med uppgiften att endast hålla dem vid liv. Jag ska hålla er uppdaterade om jag lyckas.
Lämna ett svar