En fin vecka och ett långsamt liv

Inlägget innehåller reklam för Babyland genom annonslänkar

Vi har ju haft lite semester med familjen nu och varit både hemma hos min familj och min mans familj. Vi ska ha mer semester i augusti, men ni vet den där känslan när man kommer hem efter att man har bott borta i veckor? För mig så bara spritter det i kroppen av allt man vill få gjort!

Jag älskar vår lägenhet och njöt av att komma hem efter vi varit borta. Sedan blev det full rulle på den här lilla hemmafrun :)

Jag packade upp alla väskor, tvättade nästan 10 tvättar, städade hela lägenheten, putsade fönstren, bakade 3 olika muffins, skrev inköpslista för veckan, fick upp en ny gardinstång och gardin, och mycket mer bara de första dagarna hemma, haha. Men självklart hittade jag och pojkarna på massor av skoj tillsammans också!

En liten picknick i parken…

De hjälpte mig att baka sina lunchmuffins (bananmuffins med jordnötssmör – recept här) för veckan, med den ”hemliga” ingrediensen vita bönor i…

Självklart hemskola och bibelpyssel i vanlig ordning…

Utforskat vår närliggande nyrenoverade lekplats…

… och självklart fikat i sommarsolen.

Hela familjen har suttit ner och spelat flera omgångar av det här klassiska fiskespelet (adlink) som många av oss kommer ihåg från vår egen barndom! Såg det på Babylands hemsida förra veckan och kom på att det spelet skulle grabbarna säkert älska, vilket de gjorde!

Alltid roligt att hitta såna här saker som hela familjen kan göra tillsammans, på olika nivåer. Detta spel var verkligen perfekt för oss, och kommer nog vara roligt att spela tillsammans i år framöver, då det ändå kräver mycket tålamod och noggrannhet.

Pojkarna har även hjälpt mig baka muffins till mormor! Både kladdiga chokladmuffins och blåbärsmuffins (recept till dessa kommer snart!), båda fria från vitt mjöl, socker och mjölkprodukter…

… och om någon undrar hur en perfekt kladdig chokladmuffins ska vara… så ska den se ungefär ut såhär, när man har tappat den i golvet. Så kladdig att den viker ihop sig i handen när man plockar upp den – då har den uppnått perfekt konsistens, men blir ju såklart lite mindre representabel, haha!

Play-Doh har vi dragit fram…

… och målat på alla möjliga olika vis. Varit väldigt kreativa helt enkelt!

Vi har lånat en hög nya böcker på biblioteket, och det är ju alltid mysigt. En bok fick mig att tänka till lite extra. Två små rävungar och en rävpappa som alltid är stressad överallt, ”vi har inte tid för det”, ”vi kommer komma sent”, ”inte nu, vi måste gå”. Den lyser på det komiska mellan en förälders stress och hur barnen inte bryr sig om tid. Jättemysig!

Men den fick mig verkligen att tänka till över hur vi nästan aldrig använder de meningarna här hemma i vår familj. Jag och barnen vaknar varje dag och har ingen agenda (särskilt inte nu med Corona-försiktigheter), kan göra vad vi vill, leva hur sakta som helst – och hur ovanligt detta är idag. Jag tänker inte så mycket på hur livet är för andra med stressiga frukostar, skjutsar hit och dit, lämningar och hämtningar vid förskola/skola, snabba middagar… Min man jobbar ju, men han har ju lyxen av att komma hem till en färdiglagad middag och städat hem varje dag. När han är hemma så finns inga måsten eller stress, bara lek med barnen.

Jag vill inte alls försköna vår vardag på något sätt – klart vi har stressmoment ibland, men inget schema som stressar oss. Och jag vill alltid förtydliga att jag inte är hemma med barnen för att vi har mycket pengar. Vi har bara valt bort många bekvämligheter som är möjliga med den mer glorifierade livsstilen av två heltidslöner, för att istället leva ett långsammare liv. Och när jag läste den här boken så insåg jag det på ett helt nytt sätt – jag är så tacksam för det långsamma liv vi skapat!

Vi har inte råd att göra allt, eller ständigt uppgradera hem, bil eller telefoner. Men den där känslan som så många föräldrar har, som säger ”det är mycket nu” eller ”det känns som att jag missar så mycket av mina barn! Jag blinkade och de växte upp, vad hände?!”. Så har jag aldrig känt, för jag var här för varenda minut. I snigelfart. Vårt hem är en oas i en värld av stress och måsten, och jag är så glad att det är den miljön våra pojkar får växa upp i. Ett långsamt liv kan låta tråkigt, men för oss är det ett av våra livs bästa beslut.