Alltså dessa två. Vilka små stjärnor de är! Det var länge sedan jag bara skrev en allmän update om dem, så här kommer den!

Zion är strax över två och ett halvt, och han är verkligen är enkel för sin ålder. Trots är på minimum, och känslomässigt är han också enkel att ha att göra med. Just nu är det extremt mycket ”mamma mamma mamma mamma” (oavsett hur många gånger jag svarar), vilket både är väldigt irriterande men också lite smickrande ;) Han är glad, energisk (när vi får besök eller han träffar vänner blir han gränsfall hysterisk) och har en extrem fantasi, och då menar jag extrem! Från minuten han vaknar tills han somnar igen så fylls vårt hem med alla hans ljuseffekter. Jag skojar inte, han gör ljudeffekter till allt och alla – om han sitter och äter och inte har tillgång till sina bilar så blir gaffeln en bil som kraschar in i maten, och hans utsträckta hand blir gripklon som sakta men säkert räddar den.

För det är just det som livet går ut på just nu – om det inte är hans favoritprogram Paw Patrol, så är det bilar. Vi kan aldrig lämna hemmet utan ett par bilar, då han helst alltid vill ha en i varje hand. Bilar, bilar, bilar, krasch, krasch, krasch. Och jag som hoppades på att om jag någonsin får söner, att de inte ska vara bilintresserade. Tji fick jag :)

Han är lite klurig med maten just nu, och äter helst inte tillagad mat, men hans enda andra svårighet är talet. Han förstår allt, och är väldigt kommunikativ men han talar ett eget språk, och har alltid gjort det. Vissa ord sätter han, men det är bara slumpen som gör om andra förstår honom. När han till exempel säger ”Wow, där stor bil”, så råkade just de fyra orden vara förståeliga. Däremot när han ber någon komma genom att ropa ”Amiiii” eller säger ”madjam” när han vill sova, eller ber om ”battetoo” när han vill dricka, eller kallar Samson för ”Bobo”, det reflekterar lite mer hur hans språk fungerar. Det är helt eget, men jag förstår honom då han är så konsekvent. BVC var helt förundrade på hans senaste utvärdering, och sa att det låter precis som ett klassiskt tvillingspråk (när tvillingar har hittat på sitt eget språk och pratar med varandra), utan att han har en tvilling :) Zion vill att allt ska gå snabbt snabbt snabbt och har aldrig varit intresserad av att lära sig saker. Men vi är inte alls oroliga, då vi vet att han inte kommer prata såhär för alltid (det är ju lite roligt att han liksom spelar med sina egna regler), men vi har fått tid hos logoped om det inte löser sig självt om några månader. En riktig stjärna är han, och anpassar sig verkligen inte efter omvärlden ;)

Samson är sju månader och han är en sån där nöjd snubbe som mest bara chillar. Han har ätit puréer i en månad nu, och efter en lång invänjningsperiod så har det nu landat i att han hatar burkmat men älskar mammas hemlagade mat, och gröt! Han rullar sig fram snabbare än vinden, och då han har ständig underhållning i sin bror så kan jag oftast lägga ner honom på golvet några gånger om dagen, och han håller sig nöjd ganska länge. De två framtänderna där nere har tittat upp så nu ser han urgullig ut när han ler :)

Det ska bli så spännande att se hur de kommer bli när de växer till sig lite, för dessa pojkar är verkligen motsatser hittills. Zion var missnöjd och gnällig som bebis, och hatade vagnen, och Samson har varit toknöjd och gnäller väldigt sällan i vagnen. Zion dog av lycka så fort han började äta puréer, Samson storgrät när han blev matad den första tiden, Zion bar vi till sömns tills han blev jättestor för att han krävde så mycket närhet, Samson somnar snabbt och smidigt i spjälsängen.

Ja, spjälsängen! Han har vuxit ur vaggan, så den senaste månaden har han och Zion delat rum! Så sjukt bra har det gått. Vi lägger dem vid 18, och de sover till ca 6 (Zion vaknar tidigt oavsett när vi lägger honom, så vi måste lägga honom 18 så han får tillräckligt med sömn). Vi kanske vaknar en gång per natt och ger någon av dem nappen igen, men de väcker inte varandra förrän morgonen (då väcker Zion Samson), men de har sovit genom natten många gånger och de vaknar aldrig på riktigt de gånger vi går in, utan gnyr lite bara. Över förväntan har det gått!

Samson sover i vår säng på dagen, två gånger per dag. När han börjat krypa så får vi endera använda monitor så jag säkert hör honom när han vaknar, eller så får han sova i sin spjälsäng och Zion blir ”bannlyst” från sitt rum två gånger om dagen. Kommentera gärna om hur ni gjorde, om ni varit i samma situation!

Jag står fortfarande fast vid att jag föredrar att vara ännu mer upptagen och ta hand om två barn, än att ta hand om ett. Det är roligare, dubbelt så mycket att göra och dubbelt så mycket kärlek! Dock så beror detta mestadels på hur enkel lillebror varit.

Min superfamilj! Att vara fru och mamma är det bästa i hela världen!