Bloggen har varit sista prio på senaste tiden, och inte utan anledning.
Det började med att jag och Zion var sjuka, för en månad sedan ungefär. Sedan började en galet intensiv tid på jobbet för min man, samtidigt som lillpojken fick sina första två tänder (tajming, haha). Efter det behövde maken åka på en jobbresa tillsammans med min far. Då tog jag och sonen in på Hotell Mormor tillsammans med min syster. När han sedan kom hem så har han tagit lite ledigt från jobbet för att vi skulle ”komma ikapp” med familjelivet. Det har varit massor av saker att ta tag i som bara fått legat och vänta den senaste månaden. Nu är han tillbaka på jobbet efter några välbehövda dagar hemma.

Men sen är det dags för Zion igen, och i samband med nästa tand/tänder så har han blivit dunderförkyld!
Allt i ansiktet har runnit i några dagar, och han kan inte ligga ner, då näsan helt täpps upp då. Så på natten vaknade han konstant, och så fort man plockade upp honom kunde han andas igen. Så i går natt delade jag och Tobias upp natten i 3-4 timmars-skift, då en av oss satt uppe och tittade på Netflix i gungstolen med en sovande bebis i famnen, medan den andra personen fick sova i sängen, innan det var dags att bytas av.
Jag ska inte säga att det inte var tufft, men det var verkligen värt det!

Annars då?

 Men asså jodå, det är helt ok. Njuter av mitt liv, är väldigt lycklig och har mycket kul att se fram emot!

1. På fredag ska jag och Tobias ut en kväll tillsammans själva, för första gången sedan bebis! Johan Glans ståupp-show, ja tack!

2. I helgen ska vi slänga upp tvn och högtalarna på väggen, då vår hasande son tar sig fram lite för fort nu för tiden.

3. Nästa vecka behöver Tobias resa bort igen (tråkigt) men då kommer jag få bo tillsammans med syster och mor igen (kul).

4. December, jul, lussebullar och glögg. Har redan dekorerat jul här hemma (typ färdig) men vågar inte riktigt säga det. Så jag gör inte det. Jag säger bara att om man vill ha julstämning ska man komma hem till oss… :)

Sen är ju hela december pretty much uppbokad. Som december alltid är, eller hur? Allt på en gång känns det som, varje år. Sen runt februari-mars står tiden still, haha.
Men då det äntligen har vänt med Zions hälsa så känner jag att jag nog kommer få mer tid att blogga igen nu, och ta tag i alla saker som fått vänta.

(Ska eventuellt försöka fota något annat än min son framöver också, men det är inte lätt ska jag lova. Varför rikta kameran åt ett annat håll, liksom?)