Idag fyller min alldeles underbara make 26 år! Han är verkligen världens bästa man, och inte en dag passerar då han inte behandlar mig på det allra finaste sättet. Därför vill jag alltid att hans födelsedagar ska firas på bästa sätt!

Just idag har han en lååång arbetsdag i Stockholm, så det blir inget firande idag. Tur att vi tagit tag i det tidigare!

För ett tag sedan var vi hemma hos mina föräldrar och åt supergod mat och smarrig tårta i Tobias födelsedags-ära. Min pappa är ute och reser så mycket, att vi behövde göra det för ett par veckor sedan, men inte oss emot! Då blir firandet bara längre :)

 Kött och potatis. Världens godaste middag. Min pappa är bäst på att laga mat! Vi kunde sitta på deras fina uteplats också, vilket alltid är härligt.

 Mami och papi. Världens bästa.

 Fina födelsedagsbarnet, med sin favorit-tshirt på! Tittar ni på Modern Family? Phil Dunphy är typ min mans idol. Jag tror att det finns ganska många gifta par som, precis som oss, identifierar sig med Phil och Claire. Phil som fortfarande är en pojke på insidan, och Claire som skriver listor, frenetiskt jagar alla och försöker hålla ordning på allt, haha. Ibland blir jag nästan rädd hur mycket Claire jag faktiskt är…

 Vår fina pojke leker med sina favoritleksaker medan de vuxna äter. Sedan får man sträcka lite på benen!

Kvällen fortsatte med tårta, paket och gemenskap.

Jag och Zion, däremot, vi firade Tobias i lördags. Då hade vi sovmorgon och en helt ledig dag tillsammans, så det blev perfekt. Självklart så väckte vi honom med födelsedagsbricka och paket. Frukosten blev mackor och oboy, smoothie och wienerbröd med lite choklad :)

Efter han hade öppnat sina paket hade vi en lugn förmiddag hemma innan vi åkte till Gränby. Han hade fått ett presentkort där av sina föräldrar, så vi spenderade ett par timmar med att shoppa upp det! Eller, ja, han shoppade upp det. Jag och Zion gick efter och tog selfies i alla speglar…

Så fastän han är på jobbet hela dagen idag så känns det ändå som att han blivit rejält firad. Tur det, för det förtjänar han! Grattis på födelsedagen till min fantastiska Tobias!

Förra helgen spenderade vi med min familj uppe i Rättvik, där mina morföräldrar bor. Vi bodde på ett jättemysigt Bed and Breakfast med utsikt över Siljan och hela Rättvik, men självklart tar man aldrig några bilder när man är på ett sådant ställe ;)

Vi spenderade dagarna hemma hos min mormor och morfar (som inte hade träffat Zion tidigare – deras första barnbarnsbarn!) och umgicks, spelade sällskapsspel och fikade i mängder!

En dag tog vi en kort promenad ner till Siljans kant, och hade en liten picknick. Så mysigt. Det kändes lite bittersweet, som att det var den sista pusten av sommaren, nästan.

En annan dag åkte vi till Leksand och åt en jättetrevlig lunch med min farfar. Efterrätt hemma hos honom med nyplockade bär, hemmagjord äppelkaka och nybakade kakor. Inte dåligt!

Familjen samlad. Zion är inte direkt killen som skyler vilket humör han är på. 

Jag och min älskade man. 

När vi körde därifrån dök värsta regnbågen upp! Blir alltid så svagt på bild, men den var mäktig.

Vi hade en liten charmis på vårat hotellrum som alltid är på sådant strålande humör på morgonen, så det blev en liten fotosession med Zion också!

Ett ställe han däremot inte är så charmig på, är i bilen. Oj, vad han inte gillar det där säkerhetsbältet. Alla våra flygresor med honom gick 10 gånger bättre än ett par timmar i en bil! Tur att det finns en sak som får tyst på honom på 1 sekund oavsett hur ledsen han är – Babblarna! Och tur att man har en man som alltid är utrustad med spännbandsremmar, så att man inte behöver hålla upp iPaden hela vägen hem. Man tager vad man haver…

Förra veckan fick Zion för första gången träffa sin vän Chloé, som annars bor i Norge. Jag och hennes mamma har varit vänner sedan vi var barn, och fick uppleva glädjen av att vara gravida samtidigt (hur sjukt egentligen?). Synd bara att vi bor så långt i från varandra, men vi fick ändå uppleva mycket tillsammans!
Precis när hon gick ut med att hon var gravid, så testade jag positivt på stickan, så hon låg ca 3 månader före mig. Vi sågs på hennes baby shower, då hon taggade att föda och jag såg fram emot mitt första ultraljud, och sedan sågs vi igen på min baby shower, då hennes dotter var ca 2 månader. Under tiden blev det att skriva till varandra och relatera över saker på internet. Så speciellt, det där! Jag är verkligen glad att jag hade någon i min ålder som gick igenom samma saker, samtidigt!

Nu hade vi dock inte setts sedan Zion föddes, förrän förra veckan. Chloé 7 månader, Zion nästan 4. Vi sågs först över en lunch och sedan hemma hos mig när flera av mina vänner kom över på en fika. Båda gångerna blev barnen sååå glada av varandra! Chloé ville hålla Zions händer och Zion började prata bebissnack för fulla rullar. Så roligt att se!

 

Finaste små älsklingarna!

Nu ser vi fram emot att uppleva många fina minnen tillsammans när de här små växer upp, så nära i ålder. Vi har så mycket kul att se fram emot!

Alltså så sjukt härligt väder! Vilken fröjd det blir att leva i värmen :)

Synd bara att värmeböljan slår ner just när min man har sina mest intensiva veckor på jobbet. Det är jag och Zion hela dagarna och hela kvällarna, men vi gör det bästa av det!

Jag räknade ut nyss ut att vi promenerat och hälsat på Tobias på jobbet 4 gånger på en vecka! En sån sjuk lyx! Perfekt promenadavstånd också, tillräckligt långt för att det ska kännas som en promenad, men inte så långt att det blir jobbigt att gå tillbaka.

Zion bara chillar. Bebisar vet inte hur bra de har det.

Men jag måste ändå säga, när man går från att bo i ett hus på landet med stor trädgård, till att bo i en lägenhet, så är det så sjukt svårt att utnyttja sommaren på samma sätt! Man är ju så van vid att bara traska ut i bikini och spendera hela dagen med att ligga i trädgården utan insyn, för att bara gå in och ut när man ska fylla på det där colaglaset.
Nu kan man endera gå ut på balkongen och hänga där, men vår balkong är i skuggan så det gör ju ingen glad. Eller, jo, Zion då. Men ändå. Eller så går man ut någon annan stans. Fullt påklädd som en anständig människa. Och det gör ju ingen heller glad! Eller jo, alla utom en själv.
Men nu menar ju jag vad som gör mig glad :)

Men egentligen. Vem är jag att klaga! Jag har ett jättefint hem och 29 grader utanför dörren. Om några år så kanske det blir ett hus istället och jag kan gå omkring i bikini igen :)

Eller kanske ett annat land till och med, som har dessa temperaturer hela året om. Det hade jag inte heller klagat över!