Kategori: Familj (Sida 24 av 26)

Nu har jag och min familj kommit hem från en underbar 10-dagars semester på Cypern! Så så skönt att få spendera lite tid i värmen och i poolen, man blir ju som en ny människa :)

Vi var på semester tillsammans med mina föräldrar och min syster, så det blev ju dessutom en rejäl bonus att ha barnvaktshjälp också. Så skönt när alla kan hjälpas åt så att man kan få några timmar i solstolen ändå. Vi hyrde ett eget hus med tillhörande pool vilket ger oss mycket mer privacy än när man bor på hotell. Hotellsemester hade jag nog inte orkar med Zion än, men nu blev det så smidigt när man bara kan gå in och ut som man vill. Skönt också att kunna fixa sin egen mat så att man inte har något schema att anpassa sig efter.

Zion är knappt 3 månader gammal, men för honom var denna resa verkligen inte några problem! 5 flyg blev det totalt, vilket han klarade galant, och på dagarna låg han endera i vagnen i skuggan och lekte eller inne i air conditionen. En liten drömbebis är vad han är. Här nedan kommer lite bilder från resan!

Världens duktigaste pojke på flygresorna…

Så härligt med värme!

Klart grabben skulle bada lite också! På med uv-dräkt och uv-keps och solskyddsfaktor på händer och fötter! Och juste, baby-badbyxor under uv-dräkten också, så det håller inne eventuella olyckor :) Mycket att tänka på med bebis, men det var det värt!

Några besök på mallen blev det också, när solen hade gått ner. Zion älskar ljud, så han sov gott i vagnen för det mesta, men precis när maten man beställt blir serverad så vaknar han och vill vara med såklart, haha! Här på Wagamamas. Sushi för mig, mamma för Zion. Sedan dog jag, för tror ni inte att mallen hade ett Cinnabon-stånd där inne som bara ropade mitt namn!

 Alltså mamma-mage hit och dit, vem bryr sig när det finns såna här läckerheter i världen?

Ett par bilder från hemresan också. Alltså vilken kämpe! Vi är så stolta över honom!

Vi var inte så rädda för att resa med en sån liten bebis, eftersom vi hört att ju yngre desto lättare, men man vet ju aldrig i förväg ändå. Men det stämmer verkligen! Jag gav honom mat vid start och landning så att han inte skulle få problem med öronen och skötbord fanns på flygplanstoaletterna. Smidigare kunde det inte gått.

Nu håller vi på att packa upp och tvätta här hemma. Min man ska nu jobba en vecka, och nästa helg ska vi åka till mina svärföräldrars stuga för att träffas och umgås! Hela min svärfamilj kommer vara samlad, och det kommer bli så kul att alla äntligen ska få träffa Zion! Längtar!

Jag fick frågan ”Vad behöver men egentligen första tiden med en bebis?”, och tänkte ta detta inlägg för att lista upp just det!

Viktigt att observera att detta är vad vi behövt med just vår bebis. Alla föräldrar och alla barn är ju olika och har olika behov, men detta är vad som funkat för just oss!

1. Skötbord med tillbehör

Vi har en Ikea-byrå inne i Zions rum som vi använder som skötbord. På den har vi en skötbädd ovanpå ett sånt där glidskydds-nät som håller mattor på plats (så att det inte glider någonstans). Viktiga saker till skötbordet är:

• Blöjor
• Handdukar
• Salva
• Våtservetter
• Babyolja
• Babylotion
• Nagelknipsare

2. Babynest

Oj, oj, oj! Denna använder vi hela tiden, varenda dag!

Zion ligger i den i soffan med oss på dagen, i vaggan på natten, i vår säng om vi skulle samsova, och i barnvagnen! Dessutom tar vi med den om vi åker till till någon över dagen, så känner han sig som hemma. Så sjukt bra uppfinning! Älskar också våran blåa med stjärnor.

3. Barnvagn

En barnvagn säger ju sig självt. Jag älskar våran! En Tutek Turran i Silver Eco Leather White. Riktig retro-design och extra fin med den vita färgen, tycker jag. Tycker inte alls att färgen är opraktisk, i alla fall de två månaderna vi använt den. Och jag tycker det är så tråkigt att köpa något bara för att det är praktiskt, om man inte blir glad av det! Praktisk kan jag vara när jag har två barn, haha!

4. Babyskydd

Ett babyskydd till bilen är en självklarhet om man har bil! Föredraget en som har en adapter, som man bara behöver klicka på plats. Vi har vår bilbarnstol uppe i vår lägenhet och sätter alltid fast Zion innan vi går ut, så klickar vi bara fast stolen på sätet när vi kommit till bilen. Mycket smidigare än att behöva spänna fast honom när vi står ute vid bilen.

5. Bärsele/bärsjal

Zion älskar att bli buren och vill helst inte läggas ner över huvud taget. Därför är det jättebra att vi hade fått en Ergobaby 360 i julklapp innan Zion kom. Det är en av de bästa bärselena på marknaden och det märks verkligen! Så skön både för förälder och bebis. Jag vet att alla som har bärsjalar älskar att använda dessa också, så det är nog en smaksak vad som passar en bäst. I vår bärsele måste man ha ett separat spädbarnsilägg de första månaderna, så Zion blir sådär mysigt omfamnad som han annars skulle bli i en sjal ändå.

Det är verkligen en lyx att sätta på sig en sådan här och ha båda händerna fria! Nu har vi börjat ha honom i denna när vi åker och storhandlar en gång i veckan, också. Tobias bär honom mot bröstet och Zion somnar alltid. Så mycket smidigare än att gå omkring med en barnvagn och en kundvagn samtidigt.

6. Handdukar/Spydukar

Alltså vi har ett riktigt spy-barn. Det kommer ut vätska ur den där lilla munnen dag och natt. Vi fattar inte hur det ens får plats så mycket i honom, men det gör i alla fall att små handdukar/spydukar är ett absolut måste här hemma. Och i väskan. Och i fickan. Och i bilen. Och överallt. Vi använder tvättlappar från Ikea, och har flera paket i användning. Hur många fler vi än köper så måste vi ändå tvätta alla varannan eller var tredje dag, för han går igenom dessa like there’s no tomorrow.

7. Filtar

Vi älskar filtar! Dels för att det är mysigt, men också för att den typ första månaden så hade vi knappt några kläder på Zion, bara när vi gick ut eller folk kom över. Annars föredrog vi att bara ha honom i en blöja, inlindad i en filt. Man kan inte ha för många!

8. Skötväska

Denna har vi med oss varje gång vi lämnar hemmet. Vi har en stor vanlig handväska med stort öppet fack, och en separat väskorganiserare som skapar fack i mitten. Supersmidigt. Annars finns det ju skötväskor som är avsett för just det syftet också. I denna får man i alla fall plats med allt och lite till, och det känns alltid bra att bara kunna lämna lägenheten och veta att man har med sig allt som man skulle kunna tänka sig behöva.

9. Nappar och napphållare

Nu börjar vi komma in på saker som kanske inte är helt nödvändiga, men för oss har det ändå underlättat otroligt. Nappar. Vi har en väldig sug-sugen kille. Och napphållare. Vi har också en kille som inte är expert på att behålla nappen i munnen alla gånger.

10. Bebiskläder

Detta behöver man ju inte massvis av, i alla fall första tiden (se punkt 7). Men att ha kläder att sätta på ungen är ju bra, speciellt när man ska ut och röra sig bland folk :) Viktigast är nog mössor, som han har på sig när vi går ut. Och strumpor, till hans kalla fötter. Annars några outfits i varje storlek, och pyjamaser för mysiga hemmadagar.

 
Detta är nog det vi använt mest med Zion, i alla fall nu, hans två första månader. Nu har han precis börjat intressera sig för färger och former, så vi låter honom greppa lite leksaker sakta men säkert, och hoppas snart på att införskaffa ett fint babygym som han kan ligga och leka i!

Så jag får nog göra en uppdaterad lista om några månader, för här går det undan!

Hoppas denna lista hjälpte dig om du behövde lite inspiration eller tips om vad som behövs för en nyfödd :)

Okej, kvinnor har fött barn i alla tider och egentligen behövs inte massa prylar och grejer för att man ska kunna hålla mamma och barn vid liv, det vet vi. Men en välplanerad och organiserad människa som yours truly tog ändå sin lilla tid innan bebis anlände, för att ta reda på vad man skulle kunna göra för att göra livet lite enklare, den där första tiden hemma. Så värt, såklart. Planering är alltid värt! Haha. Så sjukt töntig…

Nu finns det ju självklart en massa saker som man skulle kunna sätta på en sådan här lista, men jag har försökt fokusera på vad som gör livet lättare för en nybliven mamma i huvudsak. Nedanstående saker gjorde i alla fall mitt liv lite enklare!

– Fryst mat! Innan Zion kom så gjorde jag storkok och lade in i frysen, som vi levde på typ de två första veckorna. Det, och maten som besökare köpte med sig, haha. Det var så skönt att inte behöva tänka på mat den första tiden! Vi frös in lasagne, köttfärssås, färdigstekt tacoköttfärs (gott till varma mackor, pizza eller vanlig taco) och fajitas med paprika och lök (just add tortillabröd).

– Bunkra upp med värktabletter. Först använde jag dem mot den uppenbara smärtan efter förlossningen. Sedan mot amningen. Sedan mot huvudvärken som kommer med sömnbristen :)

– Läsk. Eller kaffe, om du föredrar det. Dels för att motverka sömnbristen och dels för att man förtjänar en guldkant!

– Bra amningsbh:s. Och inte i den storleken man hade innan bebisen kom.

– Purelan amningskräm. Räddaren i nöden de första dagarna.

– Drickyoghurt. Den ultimata frukosten/mellanmålet när man endast har en hand fri!

– Bra tv-serier! Mycket tid i soffan om vi ska vara ärliga…

– Torrschampo. Ain’t nobody got time att duscha.

– En fantastisk make, som hämtar allt man behöver när man sitter fast med bebisen, som tycker man är vacker även med spyfläckar på linnet och ringar under ögonen, och som inte anmärker att det kanske räcker med bullar för en dag… Ensamstående mammor, jag har aldrig haft mer respekt för er!

Det finns så mycket man skulle kunna säga om livet med vår lille pojke. Allt förändras ju verkligen i samband med att man får ett barn!

Nu har Tobias börjat jobba igen, och jag har klarat min första vecka hemma själv med Zion. Baam! Visserligen har vi inte direkt varit ute på äventyr i stora världen eller så, utan vi har hållit oss hemma och dagarna har bara gått ut på att mata, byta blöjor, gosa, trösta och söva. Men ändå! På dåliga nätter får jag bara 1-2 timmars sömn, och på bra nätter får jag 4-5 timmars sömn, så att bara genomföra en hel dag, även om den spenderas i soffan, känns lite som en win vissa dagar, haha! Zion föredrar att festa på nätterna, precis som när han var i magen. Och ifall han känner för att sova på natten, då måste han sova på mig.

Min vanliga utsikt här hemma i soffan. Man kan ha det värre :) Zion älskar att ha ljud runt omkring sig, och somnar lättast på dagen ute i vardagsrummet där vi är, med tvn på eller musik i högtalarna. Tack och lov för det!

Men att sova på mamma är favoriten. Och ursäkta, men hur underbart med så mycket hår på huvudet?! Är helt kär i hans hår (bebisar med hår överhuvudtaget), det var också det första jag såg när han kommit till oss under förlossningen. Jag ba ”har han hår?!?” Haha!

Nybadad och gosig. Äntligen har vi introducerat napp till honom, för rackarns vilket sugbehov han har haft. Han börjar sakta men säkert fatta grejen, och för det mesta lyckas han behålla den i munnen, så nu är både han och hans mamma lite nöjdare.

Mys med mina grabbar.

Och på tal om grabbar, så fick min familj till en ”4-generationers-bild” förra veckan! Här är min farfar, min pappa, jag och min son. Mycket power-män i den bilden, skönt att man är där och väger upp lite, haha!

Det är så roligt att få ett barn som glädjer så många, inte bara mig och Tobias. Han var så efterlängtad av både familj och vänner, så han har verkligen blivit ”allas” bebis. Den nyaste prinsen fick namnet Alexander, precis som Zion heter i mellannamn, men Zion är våran alldeles egna lilla prins!

Jag fick världens finaste baby shower!

Min mamma, syster och bästa vän hade förberett så fint och alla mina vänner som kom bidrog verkligen till att det blev världens finaste dag! Så tacksam för alla människor i mitt liv som älskar mig och kommer älska min son. He’s a lucky dude.

Det var ingen överraskningsfest alls, utan jag hade fått vara med och bestämma datum och varit väl medveten om festen från början. Det är ju så olika i hur folk är, men i mitt fall (vilket jag tror många också skulle uppskatta för egen del) så tycker jag bättre om att inte bli överraskad. Man kan fixa i ordning sig innan, vara inställd på att träffa alla människorna, inte behöver planera om allt man kanske hade att göra egentligen och framför allt så är ju hälften av det roliga med en fest att längta efter den innan den händer.

Jag tror de flesta gör överraskningsfester för att de som planerar festerna tycker det är roligare så, men i mitt fall så var alla jätteglada att jag visste om allt innan! De kunde fråga mig frågor om be om min input på saker, fast jag inte behövde göra något själv. Så perfekt upplägg det kunnat bli, tycker jag!

Fikabordet var helt magisk med en specialbeställd tårta som var out of this world! Allt gick självklart i pojk-temat och allt smakade så GOTT!

Dekorationen var så genomtänkt och fin. Vi hade tävlingar, men inga ”jobbiga” sådana (ogillar verkligen lekar och tävlingar på fester i vanliga fall), utan bara roliga, och med riktigt fina priser! Vinnaren gick hem med en helt ny parfym, men ingen var en förlorare!

På varje plats fanns en liten presentlåda som jag bara tänkte att det skulle ligga någon godis i, men när vi öppnade dem så fanns det ett nagellack i varje låda, i en perfekt babyblå färg! En sådan fin överraskning!

I slutet av eftermiddagen så fick jag öppna alla presenter som folk hade tagit med sig, och det var så fina saker! Allt från kläder och gosedjur till babynest och filtar! Jag och bebisen blev rejält bortskämda. Framför allt så var det så härligt att träffa så många av ens fina vänner på en och samma gång. Det är inte så vanligt att det händer, och det fanns många som kom som jag inte hade haft tillfälle att träffa på riktigt länge innan den dagen.

Kortfattat så var det en riktigt, riktigt bra dag!

Vecka 39 och färdigbakad bebis! Nu är han beräknad om mindre än två veckor, men som alla blivande föräldrar brukar säga, så får han gärna komma lite tidigare om han behagar.

Den senaste månaden har egentligen varit den enda tiden under denna graviditet som det har känts lite tungt. Han har blivit så pass stor att varenda rörelse är obehaglig, och han är för tung för att jag ska kunna sova om nätterna. Men för bara några dagar sedan så höjdes obehaget till en ny nivå, när det började kännas som knivhugg nere vid blygdbenet för varje steg jag tog. Det gick från noll till 100 på en timme, och resten av dagen kunde jag inte gå alls utan att nästan gråta av smärta. Det har absolut blivit bättre, men jag har fortfarande konstant ont av att gå och röra mig. Vända mig i sängen är ju ett kapitel i sig, haha! Barnmorskan säger att anledningen är att bebisens huvud trycker nedåt så hårt, för att han är redo att komma ut. Så med allt obehag så kommer det ju något gott i alla fall!

Men det känns så sjukt jobbigt att bara skriva om smärtor och obehag i detta inlägg. Jag tycker typ inte det finns något värre än blivande mammor som bara klagar hela tiden. Don’t get me wrong, jag menar inte att de inte har rätt att klaga över smärtor, för vi gör en gripande människa i våra egna kroppar, och jag har hört om så många kvinnor som haft så otroligt mycket värre graviditeter än vad jag haft. Jag är lyckligt lottad. Men i vilket fall – jag hörde denna meningen någon gång, och den slog verkligen hem:

”For every woman who is complaining about her stretch marks, there is another woman who wishes she could have them”

Så ja, jag har ont. Men so what? Jag har skapat en människa, och snart kommer vi få träffa honom och det kommer bli fantastiskt. Då känns det lite löjligt att klaga. Min kropp är ju frickin’ awesome!

Hur det känns inför förlossningen? Det är en fråga jag får ofta nu för tiden. Jag är så sjukt likgiltig inför denna förlossning, att det inte är klokt. Alla trodde mitt kontrollbehov skulle ta över och jag skulle läsa allt och lite till för att förbereda mig så mycket som möjligt inför denna förlossning. Och, visst, jag har läst på det jag behöver ha läst på. Jag vet om de olika faserna, när man ska ringa förlossningsavdelningen och vilken smärtlindring jag vill ha. Men när det kommer till den mentala förberedelsen, övningar för att hantera smärta och så vidare… Varför ens försöka? Jag insåg, när alla säger att smärtan är obeskrivlig och man aldrig upplevt något liknande förut, varför ska jag då försöka tänka på den i förväg? Den kommer i vilket fall, och på något sätt ska ungen ut,  så det är ju ingen idé att oroa sig innan. Det kommer ju inte förändra någonting, speciellt när alla förlossningar ser olika ut och man omöjligt kan veta hur det kommer bli i förväg.
Plus att jag tycker det låter så vansinnigt löjligt när folk säger att man ska ”jobba med och inte mot smärtan”, och att man ska ”ta till sig den” och ”dyka ner i den”. Jag kan inte ta det seriöst, det är alldeles för flummigt för mig.
Så jag rycker lite på axlarna istället, stannar hemma under föräldrakurserna, och tänker att det kommer säkert gå jättebra. Och om det inte går jättebra, då är det i så fall ingenting jag kunde göra i förväg för att förändra det.

Förlossningsbrev är skrivet. Förlossningsplaylist skapad. Förlossningsväska packad. Det är däremot saker som jag själv kan ha kontroll över :)

Tredje trimestern. Vecka 30. 75% har passerat.

Det är tre sätt att säga att jag officiellt är långt gången i min graviditet. I början tänkte jag att jag inte kommer tycka att dagen är nära förrän jag nått 30 veckor, vilket jag nu har! Så dagen ÄR nära! Woohoo :)

Jag mår fortfarande väldigt bra. Inte mycket att klaga på här inte (vilket också resulterar i att jag aldrig suckat och känt ”åh, kan ungen bara komma ut ur min kropp snart, jag blir galen”, men det kommer nog, ska ni se). Däremot så har jag nu blivit så där sjukt osmidig. Jag måste andas ut i 20 sekunder i streck för att lyckas få på mig strumpor eller skor, och Tobias behöver dra upp mig ur soffan. Och det är fysiskt omöjligt att komma från en liggande position till en sittande position utan att liksom rulla mig lite som en ål, och tippa upp mig själv från sidan. Haha. Tur att det inte är sommar, för mina tånaglar har sannerligen inte varit målade på ett bra tag!

En annan sak som ändrats dramatiskt är rörelserna i magen. Jag har haft moderkakan i framvägg, vilket gör att jag inte kände bebisen förrän ganska sent, och även då var det inte ofta eller hårt. Men nu ni! Käre hjärtanes, vilket party det är där inne. Eller ja, endera ett party, eller en liten missnöjd person, för nu kan jag få ont av bebisens sparkar på riktigt, och liksom känna lååånga rörelser istället för små buffar. Gärna när jag ska sova också.
Jag är vanligtvis en person som sover på magen, men den vanan fick jag ju göra mig av med för ett bra tag sen. Men nu får jag inte ens ligga på sidan längre minsann, för så fort min mage ”lutar sig” mot någonting så börjar bebisen bråka där inne i magen. Och bebisens vilja vinner så klart.

Men. Hellre känna hårda rörelser hela tiden, än att inte känna något alls. Som sagt, inte mycket att klaga på ändå!

Då vi flyttade in i vårt nya hem denna månaden så har vi också ett nästan helt färdigt bebisrum här hemma. Oj, så fint det blivit, så det ska jag definitivt fota och visa er framöver. Kan visa upp lite bebissaker vi införskaffat också, om ni skulle tycka det var kul. För nu har vi snart typ allt vi behöver. Eller ja. Behöver/Vill ha. It’s a fine line, if you know what I mean :)