Nu är det VÅR har jag (och kalendern) bestämt! Nu kommer det ingen mer snö till Uppsala har jag sagt, och jag kan andas ut! Om du inte tror mig så kan du kolla på de här våriga bilderna min syster tog när hon, min man och min mamma var ute på äventyr en stund med Zion och Samson i helgen när jag var inne och behövde få lite saker gjorda.
Andra våriga saker vi gör här hemma är att Zion har invigt sin nya balanscykel som vi faktiskt fick ärva av en vän. Han älskar att cykla på sin balanscykel men vi märkte att han började växa ur sin första (vi hade köpt den minsta på marknaden så han kunde börja tidigt), så det var perfekt att kunna uppgradera den!
Så mysigt att gå promenader med den här cykelkillen! Och underbart när barn nr 2 älskar att sitta i vagnen. Kunde aldrig gå på promenader med vagnen när Zion var liten (han avskydde vagn) men tack och lov kan jag det med Samson, till och med när Zion cyklar bredvid.
De leker fortfarande med sitt Ikea Flisat-bord varje morgon när de vaknar…
…Och hemskola fortsätter som vanligt här hemma. Och han älskar det fortfarande som vanligt :) Alltid glädjetjut här hemma när man nämner hemskola, och även från den här killen…
… som numera kopplar ”hemskola” med ”mellis” :) När Sam slutade sova ordentligt på dagen (just nu sover han 10 minuter om dagen, om han sover) var det klurigt med hemskola. Man kunde involvera honom med pennor och vattenfärger och andra leksaker i max 10 minuter, sedan var det kört. Men numera lägger vi hemskola under förmiddagsmellis, och Samson kan sitta i lätt 45 minuter och bara tugga och lyssna i lugn och ro, haha! Han vill inte delta, den här killen, han vill bara äta.
På tal om det fick jag den här ljuvliga bilden på honom när jag hade vispat grädde till deras nyttiga lunchvåfflor. Ren njutning!
Idag satte han sig faktiskt och ritade ett tag och jag smälte av vår konversation. Han sa ”färdig!” Och pekade på teckningen och sa ”pappa”.
”Papper?” Gissade jag på.
”Nej. Pappa.” Sa han igen och pekade på papperet.
”Pappa?” Upprepade jag.
”Ja. Pappa.”
”Är teckningen till pappa?”
”Ja. Till pappa” sa han och jag dog. Dels för att det var så gulligt att han tänkte på pappa (han har verkligen blivit pappas pojke de senaste par veckorna), men också hur vi kan kommunicera så enkelt med varandra. Om ni hängt med här länge så vet ni att det var en helt annan situation när Zion var liten.
Jag har ju skrivit tidigare om hur man kan använda leklera på oväntade sätt, och hur man inte nödvändigtvis behöver hålla leklera som en separat lek, och inte använda den tillsammans med sina andra leksaker. Egengjord lera är perfekt för detta, då man har så mycket, och man inte är rädd om den på samma sätt.
Igår klättrade pojkarna litegrann på väggarna, så jag drog fram vår vaxduk och en stor klump lera. Jag rullade den till massor av stenbumlingar och lade dem i en stor hög över några små plastdjur. Sedan tog jag fram Paw Patrols grävmaskin och dumper, och meddelade till Zion att djuren behöver räddas. Snacka om att han gick igång! Han skopade från grävmaskin till dumper till den sista valpen som var projektledare, och när han hade räddat djuren så bad han mig att göra om uppdraget (”snälla snälla?”) om och om igen.
Han satt i över en timme och lekte med detta, och för att förlänga leken så tog jag fram en leksakshammare och såg, så han kunde platta till och såga isär stenbumlingarna! Under tiden kunde jag spendera tid med Samson och läsa böckerna som han ville läsa, för en gångs skull :) Tips på rolig lek som inte kräver så mycket!
Njuter till fullo av dagarna med mina pojkar! Tar inget för givet, och nu när våren är på ingång så är det alltid hundra gånger enklare att vara glad och tacksam för livet.
Det blev ett låååångt inlägg, med lite smått och gott. Men röriga inlägg som dessa är ju också lite roliga! :)
Lämna ett svar