Alltså dessa pojkar och deras mat!

Zion har ju, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, slutat äta typ mat-mat. Alltså om han ska äta maten, så ska sakerna inte vara en färdig maträtt, utan man ska kunna se komponenterna som för övrigt ska vara väldigt nära sin original-form. Detta gör att han oftast äter samma mat som oss, bara i en dekonstruerad form :) Här nedan är lite exempel!

Gröna kycklingwraps till mamma och pappa…

… och dekonstruerad kycklingwrap till Zion! Lite smör på tortillabrödsbitarna och lite tomat istället för salladsblad är enda skillnaden.

Sötpotatis- och halloumisallad till mamma och pappa…

… och sötpotatis och halloumi till Zion! Majs istället för salladsblad, annars samma mat. Om det hade sett ut som våran hade han knappt rört den, men på detta sätt ber han om mer mat när han är färdig!

Och då kommer vi till lillebror Samson. Han har ätit puréer i några månader, och jag skulle säga att han är lite mer ”normal” i matväg än sin storebror. Zion åt allt och alla hela tiden, och slutade aldrig gapa, och Samson äter för det mesta bra, men ibland vill han bara inte.

Detta är mitt lager med hemmagjorda puréer i frysen (för typ en vecka sedan i alla fall)! Jag är så tacksam över att jag har mina gamla blogginlägg om hur man kan laga puréer och plockmat på ett smidigt sätt, att se tillbaka på när jag går igenom samma grejer igen! På tal om det så börjar i alla fall Samson ge upp puréerna och börja äta annan mat nu. Ungefär samma ålder som Zion, bara att när Zion var redo för plockmat så visade han det genom att försöka ta skeden med mat. Sam visar det genom att knipa igen munnen när puréerna kommer (efter att ha ätit dem glatt i ett par månader). När jag tar fram puréer nu så är det bara stängd mun, och när jag ger honom av min mat, som denna sötpotatis…

… så var han helt plötsligt hungrig ändå :)

Vi är fortfarande lite osäkra på vad han vill – Vill han bara äta själv? Vill han äta precis samma mat som oss? Vi är ju precis i början av denna förändring, så han sänder fortfarande olika signaler varje gång. Kontentan är: båda mina söner är på samma plats matmässigt, trots att en är 9 månader gammal, och den andra är 2 år och 8 månader! Båda verkar vilja leva på enkel plockmat och frukt! :)

Plockmat kommer inte lika naturligt för honom som det gjorde för Zion, så vi får jobba på det ett litet tag. Det hjälper inte att vi går igenom två svåra faser samtidigt – på samma gång som han börjar vägra puréer och måste lära sig något helt nytt, så är han i den värsta fasen av separationsångest ever (han är snart 9 månader gammal – classic) och han gnäller och gråter konstant om jag inte bär honom (Jag, och ingen annan! Om någon annan bär honom är det är nästan värre än att ligga på golvet!), så jag tror också att gnället i matstolen delvis beror på att han sitter i sin stol, och jag inte bär honom…

Med Zion var han redan inne i plockmat när separationsfasen kom, så de krockade inte på samma sätt. Däremot hade han separationsångest i hiskeligt många månader, tills långt efter han var ett år. Jag håller alla tummarna att det inte blir samma med lillebror!