Alla vi har väl några saker i vår personlighet som vi tycker är lite knäppa? Eller är det bara jag?
Något som funnits där sedan man var barn eller något som växt fram, men den gemensamma nämnaren är att när man väl satt fingret på vad det är så är det svårt att bortse ifrån i sitt dagliga liv. Här är mina 5 personlighetsdrag som är mest knäppa. Eller karaktäristiska, om du så vill :)
(En gammal knäpp bild, pre-Zion)
1. Jag är enormt osentimental
Alla mina närmaste hade total gråtförbud på min bröllopsdag. Stenhård var jag på den punkten, för jag tycker sånt där ”ååååh” är så sjukt jobbigt. Skärp dig, tänker jag när någon beter sig på det viset!
Och den där medfödda genen som mänskligheten bär på, som gör att man minns jobbiga saker som lite mindre jobbiga efter några år? Den saknar jag totalt. Vilket jag märkte är en väldigt dålig sak när man genomlevt en förlossning, haha! ”Du glömmer smärtan när du får din bebis” – Nej, smärtan var kvar fortfarande, men tack ändå. ”Äsch, du kommer inte bry dig om de torkat av bebisen eller inte när de lägger honom på dig” – Ehm, jo. Men tack ändå. ”Det är häftigt att föda barn” – Nej, det är verkligen inte det. Det var bara eländigt. Men skönt att du tyckte det :)
2. Jag ler när jag berättar hemska nyheter
Alltså stackars min man. Har du sett det där Modern Family-avsnittet när Claire ska berätta för sin son att deras gamle granne har dött, och samtidigt ler hon som om hon vunnit på lotto? DET ÄR JAG!
Viktigt att skilja detta från skadeglädje, då jag inte faktiskt ser någon njutning i de dåliga nyheterna jag berättar. Mina mungipor bara höjs så fort jag ska dela tragiska nyheter! Många gånger också när jag själv får höra tragiska nyheter.
Det tog ett tag innan detta blev normalt i vår familj, och nu senast när jag skulle berätta en hemsk nyhet så behövde jag göra det när jag stod i hallen på väg ut till affären och Tobias var kvar i vardagsrummet, för jag klarade inte av att Tobias skulle se mig tok-le när jag delade informationen. Detta är ett riktigt jobbigt karaktärsdrag, men ju mer jag tänker på det så kan det nog vara sammankopplat med punkt 1… Att jag tycker stämningen blir så pinsam när folk är ledsna att jag ler av ren obekvämhet. Vilket tar mig till min nästa punkt!
3. Jag skämtar när jag är obekväm
Detta känns som något många därute delar med mig. När jag blir riktigt obekväm i en situation (där många människor är samlade, gärna i en kurs-sättning) har jag en tendens att viska skämt nonstop till personen bredvid mig. Gärna skämt som har med händelseförloppet eller de andra personerna i rummet att göra. Tro det eller ej, men detta personlighetsdrag tar sig oftast form på bröllop. När man sitter där i kyrkan och väntar på att allt ska sätta igång, och det är jättetyst och varenda bänkradsdörr hörs och alla viskar och är uppklädda och jag bara dör långsamt på insidan för jag tycker att stämningen är så obehaglig (side note – jag upptäcker nu medans jag skriver detta att denna punkt självklart också har med punkt 1 att göra. Så himla obekväm i sentimentala och känsliga situationer…), då får Tobias alltid stå ut med att jag drar skämt på skämt på skämt tyst i hans öra. Duktiga han lyckas alltid hålla minen. Eller så är det för att jag inte är så rolig som jag faktiskt tror…
4. Jag gillar inte människor eller djur
Haha, den lät jättehemsk! Klart jag gillar människor. Typ.
Jag har bara aldrig riktigt kännt ett behov av att utvidga min horisont på den sociala delen. Jag har alltid varit nöjd med vännerna jag har och har aldrig riktigt känt att jag vill ha fler… Måste dock tillägga att de vänner jag ”råkar” få på vägen skulle jag inte byta ut för allt i världen :)
Men detta har följt mig sedan jag var liten. Enda barnet i världen som inte gillade andra barn, haha. Jag vägrade söndagsskolan på söndagarna utan satt istället inne på de vuxnas gudstjänst. Jag var jättetaggad på att börja spela fotboll, men när vi anlände till fotbollsträningen och jag såg att det minsann fanns en massa andra barn där också, så fick jag skjutsas hem på direkten igen. Aldrig i livet, liksom. Haha!
Ja, justdet, jag gillar inte djur heller, men den punkten känner jag inte att jag behöver försvara.
5. Jag har alltid velat bli mamma, men aldrig gillat barn
”Vad vill du bli när du blir stor?”
”En mamma.”
”Jaha, gillar du barn?”
”Ehm, nej.”
Typ så. Svårt att förklara, men min egen mamma har alltid sagt ”mina barn, andras ungar”, och det är lite mitt i prick faktiskt. Jag har alltid haft den stora drömmen att vara mamma på heltid, men jag har aldrig riktigt dragits till barn. Jag bara kände på mig att det var min grej, att jag skulle älska mina egna barn när de väl kom, och framför allt såg jag till min personlighet och kände mig väldigt säker på att jag skulle vara väldigt duktig på att vara mamma! Jag är väldigt omtänksam och omhändertagande person som gillar att vara hemma och älskar ordning och reda – att planera, sortera och organisera. It’s meant to be :)
Så det var mina 5 knäppa personlighetsdrag! Hoppas du tyckte att det var lite underhållande, och att det kanske finns någon därute som delar någon av dessa ”charmiga” kvaliteer med mig? :) Let me know!
Familjen samlad. Zion är inte direkt killen som skyler vilket humör han är på. 
Jag och min älskade man. 
När vi körde därifrån dök värsta regnbågen upp! Blir alltid så svagt på bild, men den var mäktig.
