En modern hemmafru

Kategori: Familj (Sida 18 av 26)

Lejonkalas

Under mitt bloggupphåll när Samson föddes så var det ju många saker som hände som inte fick ett inlägg här inne på bloggen – bland annat Zions tvåårsdag!

Zion och Samson har födelsedagar bara 3 veckor isär (15 mars och 4 april), så när Sam var 3 veckor så var det dags för Zions dag! Lille solstråle! Började morgonen med jordgubbar och grädde, och sedan fortsatte det med hans födelsedagsfest i Lejon-tema! Detta år ”passade vi på” att hålla det litet med endast släkten, men nästa år blir det nog ett litet barnkalas också.

Jag gjorde en lejontårta dagen till ära! Mitten är en frozen lemon cheesecake med svarta sugarpaste-dekorationer på. Runt omkring hade jag chokladcupcakes med chokladfrosting. Jag hade också planerat in att det skulle bli världens mest överkomliga tårta för en kvinna som gjorde en stor, öppen bukoperation tre veckor tidigare – sugarpasten formade jag en vecka i förväg och förvarade förslutet i skafferiet, cheesecake gjorde jag två dagar tidigare, så den kunde ligga och vänta i frysen, och cupcakesen gjorde jag dagen innan, så endast frostingen behövde röras ihop samma morgon. Sedan var det bara att plocka fram allt och ställa i ordning fem minuter innan alla kom! No sweat! Servetter, engångsmuggar och engångstallrikar som passade temat hade jag köpt på Clas Ohlson, och jag hällde upp två sortera chips i skålar… … samt skar upp ett par fruktfat.

TIPS: När jag gör fikabord till såna här tillställningar så är ett bra knep ”Sött, Salt och Fräscht”. Alltså, om man bjuder på en eller ett par söta saker, så är det också bra att komplettera med något salt (chips, snittar, popcorn, salta pinnar, eller varm mat) och något fräscht (frukt och bär, små smoothies eller grönsaksstavar med dipp). Man dyker gärna för hårt ner i det söta annars, men om man också ställer fram något salt och något fräscht som komplement så är det faktiskt ofta som detta går åt snabbast! Så det blev festens fikabord! Så mycket snabbare att slänga ihop än det faktiskt ser ut!

Tips nr 2: Om ni har begränsat med serveringsyta – testa att ställa fram allt kvällen innan (alltså tomma fat och skålar) för att se hur allt bäst får plats. På så vis vet du exakt hur allt ska stå när det är dags att duka fram, då man annars lätt kan bli svettig av saker man vill hinna med precis innan gästerna kommer. Favoritpresenterna var hans Paw Patrol-valpar. Han leker fortfarande med dem hela dagarna, flera månader senare. Dessa hundar och Cars-bilarna vi köpte till honom i Disneyland är de enda leksakerna han egentligen behöver i sitt liv! Motljusbild, men notera lejonet som var den enda bordsdekorationen som behövdes! Så söt. Vi hade även lite lejon-ballonger utspridda över lägenheten, fick inte med dem på bild dock. Ballongerna på bild fick han i present!

Vår stora pojke. Älskar att fira honom i överflöd! Här nedan är hans ettårsbild och hans tvåårsbild. Helt otroligt vad som kan hända med en människa på ett år, eller hur?

Om ni vill se bilder från hans halvårsdag med djur-tema så finns det inlägget HÄR, och Neverland-festen vi hade på hans ettårsdag finns HÄR .

Hur gör vi nu framöver med födelsedagar, kanske du tänker? Nu när vi har ett hem fritt från vitt socker och processerad mat? Vi har ju turen att börja med allt detta när barnen är så pass små att de ännu inte är vana med något annat. Om de inte efterfrågar något speciellt så kommer vi hålla det sockerfritt, men självklart blir det inte tråkigt för det! Man kan fortfarande göra tårta, glass, godis, chokladbollar, muffins – ja, allt möjligt, i en nyttig version! Och inte smakar det sämre heller, de nyttiga chokladmuffins vi har i frysen här hemma är de godaste muffinsarna jag ätit, alla kategorier! Men om killarna ber om något så är det självklart att de får det! Om de, tex, vill ha en speciell tårta eller bakelse från ett konditori så köper vi det till dem, och håller istället komplementen nyttiga. Men vi köper inte sockerfyllda saker till dem om de inte själva ber om det, det känns väldigt onödigt.

Jag ser fram emot alla födelsedagar framöver – våren kommer verkligen bli familjen Angelbacks födelsedagssäsong! Båda killarna kommer få välja vilket tema de vill ha, så får Samson först ha ett kalas för sina kompisar, sedan mitt emellan kör vi en liten gemensam fest för familjen, och efter det är det dags för Zions barnkalas. Allt i loppet av ca 3 veckor, sedan är det min tur i maj. Haha, svettigt men kul! Man kan inte fira för mycket!

Glada barn

Jag är så oerhört lycklig som har fått så glada barn! Om jag skulle beskriva Zion med ett ord, så skulle det ordet vara ”lycklig”! Och nu har vi fått Samson, som brister ut i ett stort leende varje gång man pratar med honom! Zion var ju inte alls så när han var bebis – han var mycket svårare och mer krävande! Oftast inte speciellt nöjd faktiskt. När han var omkring 1 år så var han en ganska ängslig varelse (mycket separationsångest), men strax efter det så lugnade sig allt, och han blev Mr. Excited själv. Alltid lycklig, taggad och exalterad! Allt blir så sjukt mycket enklare att vara förälder då! När folk är gravida så brukar de oftast tänka att ”så länge barnet är friskt så är det bra!” och ”huvudsaken är att man är frisk!”. Jag tänkte aldrig så. Visst underlättar det enormt att ha friska barn, men jag kände ändå att om det fanns något barn med extra behov som behövde bli tilldelad ett föräldrapar, så kände jag att det var något vi kan hantera. Det jag bad till Gud om mer än något annat var att få barn som är lyckliga. Det är okej om de skulle ha hälsoproblem eller särskilda behov, så länge de var glada och älskade livet. DET är vad jag tyckte var det allra viktigaste! Och tänk vad bra det blev – Lyckliga bröderna Angelback!

Glad midsommar!

Jag hoppas att ni alla har en härlig helg. Själv har jag spenderat den med min underbara familj, det finns inga bättre vänner än dem! Det blev vitt och matchande för hela familjen, och killarna fick vara likisar i randiga tröjor. Så mysigt att ha två barn att få matcha ihop då och då! Kolla kärleken Sam har för sin pappa, haha! Och världens finaste brödraskap… Vi åt en underbart god midsommarmiddag som min pappa lagade (som alltid – familjens kock). Kyckling, fläskytterfilé, potatis, sås och sallad. Helt ärligt så känns det jättekonstigt att fira midsommar tillsammans då min familj nästan aldrig gjort det. Det har alltid råkat bli så att utomlandssemestrar har legat precis då, eller jobb. Och inte oss emot, då Sverige oftast inte visar sig från sin bästa sida, vädermässigt, i vilket fall. Men det var lite kul ändå, för omväxlings skull, att göra något så här typiskt svenskt. Instagram är ju full av stora, maffiga blomsterkransar som är såå fina – men hur orkar ni?? Både göra och ha på sig. Jag är sjukt imponerad, en platskrans var nog med ansträngning för mig att gå runt med, haha. Dagens höjdpunkt blev ändå gräddtårtan som min mamma hade bakat. Även mina föräldrar håller sig till en nyttigare kost (så skönt när vi alla ses), och min mamma bakade för första gången en tårta som var helt glutenfri och sockerfri! Den var så så så god!! Skulle aldrig kunnat gissa på att den inte var onyttig. Den åt vi både efter middagen, och en bit till precis innan läggdags, haha. Skönt att kunna äta såna här goda bakverk utan att få ett uns dåligt samvete.

Och imorse blev det självklart överblivna jordgubbar i frukostyoghurten. Mums! Hoppas ni alla har en riktigt härlig midsommardag!

3 föräldrahacks

Här kommer 3 riktigt användbara hacks för er föräldrar som har små barn och kanske hanterar samma vardagsutmaningar som oss här hemma :)

Föräldrahack nr 1

Taco-kväll med mjukt tortillabröd tillsammans med en tvååring? Inga problem för oss! Fyll bara en taco och sätt på en stor påsklämma längst ner! Tacon håller ihop när barnet äter, såväl som lägger ner den på tallriken! (Denna hack går ju självklart att användas av er vuxna som ibland har er egen brottningsmatch med den där tacon…)

Föräldrahack nr 2

Har ni såna där lugna barn som föredrar att sitta i vagnen hela dagarna? Så har det aldrig varit hemma hos oss, då Samson vill bli upplockad och buren, och Zion mest vill springa bredvid. Men de där gångerna då man har ärenden som man snabbt vill avverka medan den vilda tvååringen faktiskt sitter still i vagnen så blir det ju såklart snacks som gäller. Inga konstigheter med det. Det jag däremot har märkt är att ett äpple är nog den saken som tar längst tid för honom att äta! Längre tid att äta = längre tid i vagnen. Därför följer alltid ett äpple med oss hemifrån när vi behöver checka av flera ärenden eller veckohandla mat.

Föräldrahack nr 3

Detta problem har nog de flesta föräldrar gått igenom: barnet använder fortfarande blöja, men börjat bli svår att hålla still vid skötbordet. Speciellt när… man verkligen behöver att de ligger still. Det var ungefär ett år sedan vi hamnade i denna fas med Zion, och då introducerade vi pixiböcker vid skötbordet! Trust me, it’s a gamechanger.

Jag bunkrade upp med små pixiböcker till en utomlandsresa vi skulle göra, någon gång när de kostade bara ett par kronor styck, och har sedan dess förvarat dem i lådan vid skötbordet. Om vi märker att han är lite rastlös, så ger vi honom bara en pixibok. Vi har typ 7-8 stycken olika, så han tycker fortfarande de är roliga, och de håller alltid honom tillräckligt still för att få jobbet gjort! Vi har till och med lagt en i skötväskan för de gånger vi är på spång.

—–

Det var mina 3 föräldrahacks, som man kanske inte hör om varje dag annars! Hoppas detta inlägg kunde ge några av er liten tips och idéer, och kommentera gärna och dela med dig om du har några egna hacks du går och bär på!

 

Dagarna rullar på…

… och jag blir mer och mer van vid att vara tvåbarnsmamma. Betyder det att jag helt enkelt blir mer och mer van vid att ignorera att någon ligger på golvet och gråter någonstans? Haha, nej, oftast är grabbarna riktigt snälla faktiskt. Tack och lov att ingen tvåbarnschock infann sig här hemma, jag har faktiskt kommit på att jag trivs mycket mer med att ha två barn än ett. Det känns mer… komplett. Som att det var precis här jag var menad att vara. Svårare, såklart, men jag gillar det på något konstigt sätt. I alla fall när jag har perspektivet att varje månad framöver kommer att bli enklare. Jag låg i sängen igår och sa till min man att jag känner mig så fridfull och tillfreds, som om jag äntligen hamnat i rollen jag alltid var menad att ha. Lite #reallife är dock att de ovanstående bilderna var från typ enda gången jag var ute med båda samtidigt. Inte riktigt, men jag kan räkna det på mina fingrar i alla fall. Varför, undrar du? Är inte barn och hemmamammor typ programmerade att gå ut varje dag? Jag har ju då bara fått den typen av barn som hatar vagn. Zion hatade vagn tills han var 10 månader – crazy. Och Sam hatar den också, samt sitter bara i selen medan han sover, om han vaknar så skriker han tills man plockar ur honom. Vilket resulterar i ”Kom nu Zion, vi måste gå in”, vilket resulterar i att även han börjat gråta då han inte var färdig. Vilket resulterar i mig, ståendes någonstans i en lekplats med två små gråtande pojkar. Inte så lockande. Så vi är på husarrest under veckorna och tar ut dem hela helgerna istället. Då kan jag hantera Samson medan min man fortsätter ta hand om Zion. Tur i alla fall att min man har 3-dagars helger. Som sagt. #reallife.

Med Zion hade vi ändå turen att hans vagnhatande var pga en personlighet som också gjorde att han började gå själv vid 10 månader. Ler’s hope the same with Samson!

Äter gott gör vi i alla fall, och Zions favoritlunch är mammas nyttiga bananpannkakor! Jag gör dem genom att mosa 1 banan och blanda med 2 ägg (detta är en sats, multiplicera bara ju mer ni vill ha – 2 satser räcker till mig+Zion, plus lite rester), och lite kanel eller vaniljpulver. Stavmixa slätt och stek i olja eller smör. Jag brukar steka 3 pannkakor i taget i plattan, men ha is i magen när du ska vända dem, så de är tillräckligt stekta och  inte går sönder! Man lär sig snabbt!

Och kolla in detta hörrni – Bob har gjort en ”sylt” utan tillsatt socker! Bara Bär och Frukt heter den, och finns i vanliga matbutiker i flera smaker. Inga ursäkter att vara onyttig här, inte.

Jag har använt spirulina-pulver för första gången också! En av naturens mest koncentrerade näringskällor, har jag läst, som egentligen är en alg. Smakar inte så gott, men endast litegrann behövs för att få dess fina färg, så det märks inte då!

Det är prövande på tålamodet när mamma har en blogg som hon måste fota till hela tiden :)

Lite nya klämmisar blev det idag till Zion också, av överbliven vattenmelon, banan och naturell yoghurt. Sedan vi slutade med välling på morgon och kväll så ber han om dessa det första han gör när han vaknar, haha! Lika smidigt som flaska, så kan vi vuxna fortfarande dra oss i sängen några minuter, haha :)

TÄNK vilken himla lyx att få vara mamma! Jag ska hålla dessa två så nära mig jag kan, så länge jag bara kan!

 

Tips och trix för flaskmatning

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för babyland.se.

Lystring alla som inte kan eller vill amma sitt barn! Detta blogginlägg kommer göra ditt liv mycket enklare!

Just såna här inlägg måste ju alltid börja med: Ni som är ammande mammor – fy vad bra ni är. Och ni som är flaskmatande mammor – fy vad bra ni är. För jag tror inte alla får höra det. Jag har gjort båda, och jag var en lika awesome mamma båda gångerna. Och gissa vad? Båda mina pojkar mår lika bra!
Min förstfödde ammade jag i 5 månader tills han gick över till puréer. Vi hade aldrig några problem med amningen, och det funkade jättebra. Men vet ni vad? Jag hatade det. Jag hatade varenda sekund av det, och det är något man inte hör om varje dag. Innan tänkte jag, ”Endera så kan vi amma, och då gör jag det, eller så går det inte, och då ger jag ersättning”. En ganska avslappnad inställning. Det jag inte var beredd på var att det kan gå bra att amma, men att man själv inte trivs med det. Det var svettigt och bökigt och klibbigt och usch! Jag kände som att min kropp aldrig var min egen och att jag hade blivit en kossa. Jag var arg när jag ammade. Inte mysigt för fem öre.

Men då jag är en väldigt målmedveten människa, så gav jag det ett par månader innan jag jag för första gången sa orden högt ”Jag hatar att amma”, du vet, ifall det bara var något jag kände när det var nytt (spoiler: det var det inte). Men då kände jag ändå att jag bara fortsätter, för nu är vi ändå igång med eländet och snart ska han ju ändå börja äta puréer. I efterhand inser jag ju hur dum jag var som tänkte så, och jag hade mått mycket bättre om jag bara slutade och började med mordersmjölksersättning istället. Men jag var så mycket uppe i bubblan, att jag hade inte riktigt något perspektiv där och då.

Så när lillebror var på väg så visste jag att det var flaskmatning som gällde för hela slanten! Och oj, vilken skillnad det gjorde! Denna gång har jag varit så mycket gladare, så mycket mer tillfreds och harmonisk och varje dag när jag står där och diskar våra flaskor så gör jag det med ren glädje!

Okej, det var slutet på storytime.

Några månader in så känns det som att vi hittat en massa tips och trix på hur man gör flaskmatning så enkel och smidig som möjlig. Ja, ungefär lika smidig som amning faktiskt! Vi tycker inte det är omständigt för fem öre, och jag tror att det är tack vare våra grymma rutiner!

Så vad behöver man egentligen för att det ska gå så smidigt?

1. Flaskor

Köp ett gäng flaskor (såklart). Vi har älskat Mams Anti Kolik-flaskor (finns att köpa i BLÅTT och ROSA här (adlinks)! Mam har också GLASFLASKOR för den som föredrar det (adlink)), och vi har haft 6 st här hemma. Det gör att vi endast behövt diska dem 1 gång/dygn. Om ni inte älskar att stå och diska så rekommenderar jag det, då flaskmatning ändå brukar pågå i några månader.

2. Pulverdoserare

Vi har två pulverdoserare med 3 fack var, vilket gör att om vi fyller dem i samma veva som vi diskar, så har vi alltid lika många uppmåttade fack som flaskor. Varför är det bra då? Jo, istället för att stå och måtta upp pulvret (då mängden måste vara väldigt exakt) varje gång bebis ligger bredvid och gråter av hunger så tar det bara 2 sekunder att hälla ner det färdigdoserade pulvret i flaskan. Plus att om man gör 6 fack samtidigt så tar det kanske 1-2 minuter totalt, och man behöver inte plocka upp den där stora kartongen dagarna i ändå. Förslag på snygga pulverdoserare har du HÄR (rosa), HÄR (blå), HÄR (grön), och HÄR (adlinks). Den sista är den vi har).

3. Termos

Men att ha en ren flaska och färdigdoserat pulver spelar väl ingen roll om man ändå måste stå där och fixa perfekt temperatur på vattnet varje gång bebis gråter, eller hur? Det är därför man behöver en termos. Eller två, rättare sagt. En stor till hemma och en mindre till när man är ute. Men vi pratar om den sen, nu fokuserar vi på den stora. Köp en stor! Och en rejäl som verkligen håller temperaturen. I samma veva som vi diskar flaskorna och fyller pulverdoserarna, så blandar vi även ihop dagens vatten. Vi tar kallt kranvatten (eller kokat och nedkylt vatten, om du har egen brunn eller känner för att vara lite extra noga) och blandar med nykokt vatten. Kanske typ 70/30 eller 80/20. Man lär sig mängden fort, jag lovar! Och eftersom du har köpt en sån stor termos så behöver du bara fylla den en gång på morgonen, för alla dagens flaskor, och en gång för natten.

Så om du en gång per dygn ställer dig och diskar flaskor, fyller pulverdoserare och fyller termos, så är du färdig sen! När det är matdags tar du fram en flaska, fyller med vatten från termosen och häller ner pulvret från ett fack. Exakt 10 sekunder tar det. Lika lång tid som att lyfta på tröjan och knäppa upp bh-n.

Natten då?

Bra att du tog upp det. Jag har hört om så många som tycker det låter så bökigt med ersättning, då man måste gå upp och ner ur sängen på natten för att fixa flaskor. Ha! Mina nätter är precis lika smidiga som när jag ammade. Så här gör du…

Ta med flaskor (så många som behövs under natten), fyllda pulverdoserare och färdigtempererat vatten i din stora termos, och ställ allt detta på ditt sängbord. Tillsammans med några handdukar, kanske, om du har ett barn som kräks mycket. Lägg till och med napp-delen av flaskan bredvid resten av flaskan, så de inte behöver skruvas upp. Allt detta brukar min man fixa på kvällen, när jag sitter i sängen och matar bebis en sista gång innan han somnar. Och enklare blir det inte: Bebis låter, du vaknar, sätter dig upp och sätter på mobilficklampan (om det behövs), fyller en flaska med termosvatten, häller i pulver, på med nappen och skaka! Dinner is served, och du behövde inte lämna sängen en enda gång. Denna rutin sätter sig i ryggmärgen efter bara någon vecka.

Men – när man är ute på språng då?

Japp, precis lika enkelt! Så länge du ser till att du packar med dig flaskor, fyllda pulverdoserare och en termos med vatten när du lämnar huset, så tar det 10 sekunder när du är ute också! Bara att denna gång så använder du din mindre termos (om du inte ska vara ute större delen av dagen, förstås)! Om du är stressad och inte har tid att blanda vattnet innan du måste springa så kan du hälla kallt vatten direkt i flaskorna och kokat vatten i termosen så kan du blanda i efterhand. Men vi har aldrig behövt göra det. Vi tycker inte det känns bökigt att packa ner dessa saker i vår skötväska när vi ska ut, då vi ändå måste se till att vi har med blöjor, handdukar, ombyte osv. No big deal.

Så! Det var våra rutiner kring flaskmatning. Lämna gärna en kommentar om något av detta kunde hjälpa dig något! Självklart är du även välkommen att skriva om du har frågor!

Några extra tillbehör som förenklar vardagen är också en torkställning för nappflaskor så de inte ramlar omkull hela tiden. Vi tycker verkligen det är värt pengarna då den används varje dag! HÄR, HÄR och HÄR finns några tips (adlinks). Och en bra flaskborste såklart! DENNA gillar vi (adlink)!

Till sist, här kommer lite allmänna råd om flaskmatning:

1. Vi använder Nan, och alla jag träffat inom vården har sagt att den verkar vara den ”snällaste” ersättningen, så den kan jag rekommendera att börja med.

2. Trots detta hade vårt BB (i Uppsala) bara Semper, så vi använde det i 2 dygn, sedan när vi kom hem fortsatte vi med Nan. Detta gjorde att vår son fick lite ont i magen i några dagar, men det var bara för att vi bytte märke, och sedan gick det över! Så det var helt rätt av oss att byta till Nan, men om detta händer er också – ge det några dagar och stressa inte! Magontet kommer säkert gå över så fort magen har vant sig! Efter denna händelse har vår lillkille inte haft magont en enda dag, och han mår prima!

3. Det finns doseringsrekommendationer på baksidan av modersmjölksersättningen. Detta är endast rekommendationer, och bebis ska såklart äta tills han/hon blir mätt. Vår taktik har varit att om han oftast tömmer flaskan, så ökar vi mängden. När bebis lämnar lite i flaskan så kan du säkert veta att bebis blev mätt!

4. Se till att det alltid är fullt med ersättning i nappflaskans napp. Det är nyckeln till att bebis inte sväljer luft och får magont!

5. Till sist, ta ingen skit. De flesta bryr sig inte om du ammar eller ger ersättning. Och om någon skulle tycka du är en sämre mamma för det så har de fel. Om du känner dig ängslig över detta, läs på! Så mycket av det negativa man hört om ersättning har helt motbevisats, och att ha med sig all fakta och forskning som finns om detta idag gör att man verkligen inte behöver skämmas över att plocka fram den där ljuvliga flaskan!

You go mama!

 

Första veckan på egen hand

Nu har maken gått tillbaka till jobbet efter några underbara veckor tillsammans, hela familjen. Jag har gjort några arbetsdagar själv med båda killarna nu, och måste säga att det är ungefär som jag förväntat mig. Det är tufft ibland, men det går bra. I alla fall hittills! Det som är ett väldigt skönt perspektiv, är att även ifall det kan vara svårt ibland att ta hand om båda killarna tillsammans (speciellt nu när Samson börjar bli som sin storebror också var som bebis – omöjlig att lägga ner utan gråt), så mår jag SÅ mycket bättre än jag gjort på massor av månader. Jag minns ju typ inte hur det är att vara en mamma som inte är höggravid och har ont överallt och bara försöker få timmarna att passera utan att anstränga mig. Nu känner jag mig mycket mer energifylld, glad och… ja, mig själv! Det gör allt mycket enklare! Lite balkong-lek för storebror! Perfekt på svalare dagar då man inte orkar ta sig ut med båda kidsen, men ändå ge honom 20 minuters frisk luft. Ta en kopp vatten och en stor pensel och låt honom ”måla” konstverk på balkongen! Detta var också en favorit som vi satte upp för ett par dagar sedan! Vi tejpade upp toa-rullar med eltejp på frysen, och de blev som vertikala tunnlar till såna där ”pysselbollar” (ni vet, dem som säljs tillsammans med piprensare). Där stod han ett bra tag medan jag matade lillebror! Snacks unnar vi oss självklart också. Oftast goda frukter, såsom mango… Eller smoothies förstås! Här testade vi en ny smoothie som smakar morotskaka! Perfekt när man får sötsug men vill hålla det lite nyttigare. Supergott tyckte jag det var, Zion åt inte lika mycket då det var lite mer småbitar i denna än han är van vid, haha. Hojta om någon vill ha receptet! Gjorde en god bowl för några dagar sedan också. Den gjorde jag när mannen var hemma, förstås, annars skulle jag aldrig hunnit haha! En massa goda grönsaker, avocado, quinoa, kyckling och lite jordgubbar. Och självklart en maffig barnportion till Zion! Han är definitivt en frukt- och grönsakskille!

 

Första och andra graviditeten – en jämförelse

Som efterfrågat kommer här en liten jämförelse på min första och andra graviditet! Jag har valt att göra inlägget i ett frågor- och svar-format :) hoppas ni tycker det är spännande att läsa!

FÖRSTA GRAVIDITETEN

Planerad? Ja

Symptom? Illamående i första trimetern (inte på morgonen specifikt, utan hela dagen). Inte alls så illa som många andra får, jag spydde kanske 5-10 gånger totalt (dock med den SÄMSTA tajmingen – på jobbet när kollegorna pratar om lunchen, så de var några av de första att veta, på en snobbig restaurang i Los Angeles när vi var bjudna på middag med några bekanta, och – värst av allt – ombord ett flygplan (!)). Åt dock åksjukepiller varje dag till typ vecka 16, så det lindrade ju något.

Cravings? Inga specifika cravings, men mina smaklökar förändrades definitivt! I vanliga fall så dricker jag stora mängder Cola, men under andra trimestern så smakade, helt plötsligt en dag, vanlig Cola som avslagen Cola. Ni vet? Inte alls gott. Så i mitten av graviditeten kunde jag inte dricka det, antagligen kroppen som sa till att den behövde mindre socker.

Allmänt mående i övrigt? Jättebra! Jag trivdes verkligen med att vara gravid och kunde njuta av det. Ingen smärta, och jag var lika rörlig som alltid (förutom när jag skulle raka benen i duschen eller måla tånaglarna, förstås. #pregnancyproblems). Sista månaden fick jag högt blodtryck dock, vilket resulterade i mängder av extrakontroller för att se till att jag inte skulle få havandeskapsförgiftning. Behövde ta mig till sjukhuset för kontroll flera gånger i veckan trots att jag mådde jättebra. Det var sjukt jobbigt!

Bästa med att vara gravid? Att förbereda för bebisen (list-galningen i mig var i lyckochock). Och att en stor mage för en gångs skull är en bra sak, så man kunde klä sig för att framhäva den.

Sämsta med att vara gravid? Att ständigt gå på hälsokontroller. Och när bebisen rörde sig i magen. Är det bara jag som tycker det kändes sjukt äckligt? Som en ailienfilm? Usch och fy.

Bästa ögonblicket? Min babyshower tror jag! Den satsade vi riktigt hårt på, och blev ett riktigt härligt minne.

Sämsta ögonblicket? Definitivt förlossningen! Annars, hela sista månaden, med alla sjukhusbesök.

Vad hade du gjort annorlunda? Börjat använda gravidjeansen tidigare, haha! Så galet sköna. Och jag hade köpt en gravidkudde! Tror jag snålade lite, då det inte kändes nödvändigt, men under andra graviditeten märkte jag vilken skillnad det gjorde!

ANDRA GRAVIDITETEN

Planerad? Ja

Symptom? Illamående i början igen, men spydde bara två gånger denna gång (gravidrelaterat, i alla fall)! Åksjukepiller varje dag var ju dock räddningen…

Cravings? Samma som första gången! Inga cravings, men inte heller någon Cola under andra trimestern.

Allmänt mående i övrigt? Mycket jobbigare än första gången. I början mådde jag illa, i mitten var jag övertrött hela tiden, och i slutet hade jag ont. Ont i höfter, bäcken, rumpa, rygg – olika varje kväll. Att vara gravid samtidigt som man tar hand om befintligt barn gör verkligen enorm skillnad! Blodtrycket blev aldrig högt denna gång, tack och lov, utan pendlade mest vid gränsvärdet. Det blev därför några extra kontroller, men inte alls som förra gången! Tack och lov!

Bästa med att vara gravid? Gravidjeansen igen, haha. Och att jag fick låna en gravidkudde av min vän – gamechanger! Jag såg fram emot att gå och lägga mig varje kväll, och innan hade jag bara haft ångest då jag aldrig kunde ligga bekvämt.

Sämsta med att vara gravid? Att leva med sådan trötthet och smärta, som gör en till en sämre mamma.

Bästa ögonblicket? När det bestämdes att jag skulle genomgå ett planerat kejsarsnitt.

Sämsta ögonblicket? När jag och hela min familj fick magsjuka/vinterkräksjuka några dagar innan förlossningen. Att kräka sig igenom en natt när man är fullgånget gravid var något av det värsta någonsin, speciellt när resten av familjen också var lika svaga som en själv.

Vad hade du gjort annorlunda? I slutet, när jag fick såna smärtor på kvällarna, så bestämde jag mig tillslut för att säga nej till allt jag inte tvunget behövde göra. Det resulterade i att vi knappt lämnade hemmet på ett par veckor, men också att smärtan minskade något. Jag skulle börjat säga nej tidigare!

Sammanfattning: Jag grodde två pojkar i min kropp. Om man inte tänker på det för hårt så är det ändå rätt coolt (tänk på det för hårt och det känns bara lite äckligt, haha). Så jag har liksom presterat nog känner jag, allt annat jag gör nu är bara en bonus :) High five på alla mammor där ute!

 

Bröderna Angelback

Zion och Samson, mina fina killar! Dessa två kommer förhoppningsvis ha mycket kul och uppleva många äventyr ihop.

När Samson föddes så var har nästan en kopia av Zion när han var nyfödd! Med undantag för att Samson hade aningen tjockare hår (båda föddes väldigt mörkhåriga), för annars var de lika långa och det skiljde bara 100 gram i vikten. Här nedan är en jämförelse från när de var helt nyfödda. Zion är till vänster och Samson till höger. Eller hur?! När vi var på sjukhuset så tittade vi på gamla bilder på Zion och tillslut visste vi inte vilken bild so än var vilken pojke…

Nu har Sam börjat utvecklas i utseendet och de är inte helt likadana längre. Det ska bli spännande att se hur de skiljer sig åt framöver, både i utseende och personlighet.

Som jag skrev i förra inlägget så blev det aldrig konstigt för Zion att Samson kom till familjen, utan från första dagen så blev det helt naturligt. När vi bodde kvar på BB ett par dagar så passade Zions farmor honom, och när vi tillslut kom hem så gick Zion fram till babyskyddet i hallen där Sam satt, och sa ”HÄJ! HÄJ!” och försökte bära in honom. Väl inne på soffan så hämtade Zion sina Cars-leksaker (något av det viktigaste i hans liv) och delade med sig till lillebror. Snacka om att man smälte! Han är redan en helt underbar storebror!

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Julia Angelback

Tema av Anders NorenUpp ↑