Nu har det blivit dags för mig att sluta blogga här inne! Det såg ni inte komma, va? Haha, låt mig förklara.
Jag har bloggat här inne i 6 år nu – sedan innan jag var mamma eller ens gravid! Så den har hängt med en stor och framförallt viktig del av mitt liv. Den har utvecklats till en full-on mammablogg där jag har kunnat dela med mig av middagstips, mammahacks, aktiviteter jag gör med mina barn, och bara allmänna vardagsuppdateringar. Denna blogg har hängt med mig genom graviditeter, förlossningar, bebisår, tråkiga dagar, fantastiskt roliga dagar, födelsedagar, högtider, och veckor där det inte händer någonting alls.
På grund av den här bloggen har jag blivit uppmärksammad och skriven om i tidningar såsom Aftonbladet, och SVT har bönat om att få med mig i rutan. Jag vet – hur konstigt samhälle lever man inte i, om man blir nationella nyheter för att man väljer att stanna hemma och spendera sin tid med sina egna barn? Vansinne.
Jag har kunnat tjäna små, men välbehövda, slantar till vårt hushåll genom den här bloggen. Men min favoritdel har varit alla kommentarer, mail och PMs på Instagram från er läsare! Mammor som också stannar hemma med sina barn medan de ännu är små, och som trodde de var de enda som gjorde det. Tjejer som ännu inte är mammor, men ändå läser vartenda inlägg jag skrivit om puréer och blöjbyten. Kvinnor som kanske känt rädsla inför ett kommande kejsarsnitt, fått dömande miner när de matar sin bebis modersmjölksersättning eller inte ens är säkra på vad de ska göra efter de plussat på stickan. Så många av er har hört av sig till mig, och jag är så glad att ni har kunnat finna någonting på min blogg – inspiration, idéer, pepp, tips, tillhörighet, tröst, självförtroende eller hopp!
För min egen del så har denna bloggen främst varit en tidskapsel. Det finns inget bättre, i det blurriga föräldralivet, än att kunna söka i sitt eget bloggsökfält efter en viss händelse, födelsedag, utflykt, semester eller liknande, och hitta alla bilder och alla skrivna detaljer. Jag har en egen databas över min familjs liv de 6 senaste åren. Mina barns småbarnsår, förevigat. Ibland använder jag det för egen referens, men oftast drar jag fram bloggen på min telefon för att visa mina barn vad vi gjort tillsammans. Var vi varit och vad vi upplevt. Det är guld värt, och har varit min främsta anledning till att skriva här inne. Så oroa er inte, bloggen kommer ligga kvar här trots att jag slutar skriva.
Men nu har stunden kommit för mig att avsluta det här kapitlet. Jag vill inte på något sätt gå in i en privat bubbla eller liknande, utan jag känner mig bara färdig med själva bloggandet. Att gå igenom samma process i 6 år, av att lägga upp bilder och skriva texter och allt vad det innebär… jag känner ingen passion för det längre, jag känner mig klar. Jobbet har blivit större än glädjen och jag vill att mitt liv ska vara fullt med det som är livgivande för mig, annars får det vara! :)
En stor del av denna blogg är ju dessutom centrerad kring mina barn (eftersom att mitt eget liv är så centrerat kring dem) och aktiviteter vi hittar på osv. Min äldsta pojke har ju fyllt 5 år nu, och mina barn bli större. Jag är inte nervös över deras integritet i den här bloggen, eftersom jag väljer vad jag skriver, och jag skulle aldrig avbilda dem på ett respektlöst sätt här inne. Men när barn blir äldre så blir de mer sina egna människor med sina egna personligheter och intressen, och därför skulle jag ändå få svårare att dela med mig av dem. Som sagt, inte för att jag känner något behov av att ”skydda” eller ”gömma undan” dem från internet (jag vet att många föredrar att göra det, och det är okej det med), då jag alltid känt att om vi som familj har möjlighet att sprida inspiration, glädje, pepp och hopp till andra familjer, så är det rätt sak att göra. Utan jag menar mest att när barn är små så är alla ganska liknande varandra, och alla går igenom ungefär samma faser. Så jag har kunnat skriva om allt i deras liv, då det är så mycket igenkänning i det. Nu när de blir äldre dock, så skulle jag inte längre kunna använda dem som ”content” eller ”innehåll” på bloggen så länge till, då de växer ur den där småbarnsfasen då alla är likadana, och mina barns personligheter kommer bli för nischade för att skriva hela blogginlägg om. Ju äldre och ”egna” mina barn blir, desto mindre igenkänning och tillämpning kommer det bli för er, typ. Därför kommer min känsla om att sluta skriva på den här bloggen väldigt passande, då jag redan känt att sanden i timglaset börjat rinna ut litegrann. Jag hoppas ni förstår hur jag menar :)
Till Zion och Samson, om ni någonsin skulle läsa detta – Tack för att ni är våra, vi älskar er mest på jorden. Med hjälp av den här bloggen så har jag kunnat använda en del av vårat så vanliga (men ändå så ovanliga) liv för att hjälpa, inspirera och peppa så många andra familjer. Tack för er hjälp! Men inte ens bilderna som fyller den här bloggen kan visa hur underbara våra första år tillsammans har varit. Jag skulle inte byta ut en enda dag av att vara hemma med er, och vårat hem har varit en oas av glädje, kärlek och trygghet. Jag ångrar ingenting! Och jag ser fram emot vilka fler äventyr som väntar tillsammans med er. Vi älskar er oändligt.
Och vad väntar för mig nu då? Efter det här inlägget så kommer jag lägga upp ett allra sista inlägg, ett slags index fyllt med länkar på mina allra bästa inlägg, uppdelade i kategorier! En vän gav mig den idéen, så att det är lättare att hitta något speciellt recept eller aktivitet eller liknande. Sedan blir det tyst här inne, men allt kommer finnas kvar!
Men jag känner mig ändå inte färdig med att dela med mig av mitt liv direkt, utan mest färdig med just bloggandet. Kanske ska jag ge mig på något annat forum? Filmer på Youtube kanske? Eller bli mer aktiv på Instagram? Ni får vara dem som ger mig idéer och förslag den här gången, då jag är säker på att jag kommer vilja hitta ett annat forum att dela med mig av mitt liv framöver också! :) Vad tycker ni? Fyll gärna kommentarsfältet med era åsikter och förslag! Tills dess är ni välkomna att följa mig och min familj på Instagram under namnet @mrs_angelback där jag lägger upp bilder och filmer från vardagen.
Tack att ni hängt med här inne! Och tack för alla kommentarer och meddelanden, jag har uppskattat varenda en!
Och om du är en fellow mama – kom ihåg att du är den bästa mamman till dina barn, kom ihåg att göra det som känns bäst för dig och din familj utan att lyssna på det vita bruset runt omkring, och kom ihåg att jag tror på dig! Du klarar det här!
Hejdå bloggen! It’s been brilliant.
