En modern hemmafru

Staycation

Förra veckan hade jag och min familj, min syster och mina föräldrar semester tillsammans. Då vi ville semestra ihop, men vi brände alla resepengar förra året då vi åkte till Los Angeles, så gjorde vi istället en staycation! Vi alla flyttade in i mina föräldrars stora hus och spenderade alla dagarna tillsammans, morgon till kväll. Sjukt mysigt var det.

Vissa dagar stannade vi hemma och lekte med barnen i trädgården, men många dagar gjorde vi en utflykt. Allt ifrån Dalarna och Sigtuna, till Mall of Scandinavia och Skansen. Som alltid, dock, när man har lite för roligt, så glömmer man bort att fota. Men när vi hade typ 10 minuter kvar på Skansen, då kom jag allt på det! :)

Samson är en sådan drömbebis, och jämförelse med hur Zion var som bebis så är han verkligen hur enkel som helst. Så sjukt hur det är så där, de föds liksom på ett visst sätt! Zion vägrade vagn tills han blev 10 månader, men nu för tiden kan vi använda vagnen typ hela långa dagen! För mig är det helt sjukt, haha. Självklart gick vi runt och kollade på massor av djur, fikade gott och lekte massor! Det blev verkligen en supermysig dag, och vi lyckades pricka in det perfekta vädret. Sol med lite moln och 21-23 grader. Kunde inte blivit bättre.

Även några få bilder från Sigtuna blev det…  Alltså de där killarna… ursäkta min partiskhet, men vilka dreamboats!

 

Som ni hör har vi haft fullt upp. Därför har bloggen också behövt ha lite semester, men nu börjar snart hösten, och rutinerna sätter igång tillsammans med den!

 

Godaste, nyttiga chokladbollarna

Här kommer receptet på de allra godaste, nyttiga chokladbollarna! Inget vitt socker används, och ändå smakar de precis som vanliga chokladbollar! Alltså jag tappade typ hakan första gången jag smakade dem. Jag skrev ner receptet från en blogg en gång, men kommer tyvärr inte ihåg vilken.

Min son hade varit sjuk ett bra tag, när jag kände för att baka dessa chokladbollar för att göra honom lite extra glad. På fotona nedan så är receptet dubblat, då jag ville göra många och frysa in. Du kommer förstå varför när du smakat :) men jag skriver receptet som enkel sats, vilket ger ca 20 bollar!

Du behöver:

10 färska dadlar

5 msk kokosolja

2 msk kakao

1/2 dl kaffe

1/4 dl riven kokos

4 dl havregryn

Börja med att kärna ur dadlarna och lägg i en skål. Om du aldrig gjort detta innan så behöver man egentligen bara klämma isär dem och plocka ur kärnan. Blanda ner kokosolja, kakao och kaffe. Mixa sedan slätt! Jag använde stavmixer, men man kan också använda en blender eller kanske mosa med en gaffel. Det ska bli en slät kräm!

Om du någongång i processen beslutar dig för att ”Nej, det här med bakning var nog ingenting för mig ändå. Bäst jag äter smeten.” så bör det tillfället ske nu. Jag dömer dig inte. Om du bestämmer dig för att fortsätta så kan du blanda ner riven kokos och havregryn. Där är den där chokladbolls-smeten vi alla känner igen och älskar! Om du gör din smet i en blender så går det absolut bra mixa ner detta också, då blir bollarna lite slätare! Så bara formar du bollar, rullar dem i kokos och voilá! In i kylskåpet så är du färdig! Jag gjorde ju dubbel sats, små mina åkte direkt ner i en matlåda! Bästa sortens matlådor är ju fyllda med chokladbollar. Men några måste ju avnjutas på en gång. För att kvalitetssäkra. Zion blev såå lycklig när han såg vad jag hade pysslat med ute i köket! Välförtjänt en liten sjukling som han, och en mamma utan dåligt samvete för att han äter godsaker mitt på dagen, mitt i veckan! Win-win!

Lämna gärna en kommentar om du testar att baka dessa, jag skulle älska att höra vad du tycker! Om jag får gissa så kommer du bli precis lika lyrisk som jag :)

20 snabba fakta om mig

Hejhej! Här kommer en lista med 20 mer eller mindre bisarra saker som alla kanske inte vet om mig!

1. Jag är född i Dalarna, och spenderade mina 5 första år där.

2. Sedan jag var barn så var jag övertygad om att jag skulle bli en pojkmamma.

3. Jag träffade min man 2011, vi blev tillsammans 2012, förlovade oss 2013, gifte oss 2014, blev gravida 2015, födde Zion 2016, blev gravida igen 2017 och födde Samson 2018. Det var inte med meningen att vi skulle ”checka av” en grej varje år, utan något vi upptäckte i efterhand. Och nej, vi vill inte bli gravida igen 2019! Haha!

4. Jag gifte mig när jag var 22, var 23 när jag födde Zion och 25 när jag födde Sam. Hyfsat ung för att ha gjort alla de grejerna, men det är precis som jag önskade!

5. Många tror att jag är den sociala och att min man är den tillbakadragna. Detta är för att jag är väldigt glad och pratig när jag är med folk, fastän jag alla dagar i veckan hade velat stanna hemma egentligen, och vill egentligen aldrig umgås utanför familjen, haha. Medan min man är mer tystlåten och mer av en ”bakgrundsperson” i sociala sammanhang, men han trivs egentligen mycket bättre runt omkring andra människor och i större tillställningar.

6. Detta har pågått hela mitt liv, och när jag själv var barn så tyckte jag inte ens om att vara med andra barn!

7. Jag tycker inte så mycket om glass. Pinnglass gillar jag, men kulglass man äter med sked… inte min favoritgrej. Äter det om andra äter det, men skulle aldrig få för mig att äta det själv.

8. Tycker generellt inte om djur heller.

Hjälp, detta börjar bli en lista över saker jag inte gillar. Måste bryta mönstret…

9. Jag får alltid hicka om jag äter vitt bröd för fort.

10. Jag har inte körkort. Har överlevt ändå.

11. När jag äter chips så vill jag inte äta de stora chipsen. Jag vet inte varför, men jag tycker inte om att bita av ett chips, utan jag vill äta hela chipset i samma tugga. Så Tobias måste äta de stora bitarna. Men jag vill inte bara äta smulor. Utan de lagom små bitarna.

12. Ljudet jag ryser mest av är torrt mot torrt. Alltså typ, när man gnuggar av en torr tallrik (eller vad som helt torrt egentligen) med hushållspapper, eller när man drar av pappret från en piggelin och det blir det där ljudet av den torra isen. Eller när någon snyter sig och man inte hör snoret, utan det bara låter torrt! Huva!

13. Det bästa jag vet är att skriva listor (uppenbarligen), organisera och sortera. Jag är inte estetisk för fem öre (alltså jag avskyr att göra typ allt estetiskt). Min syster är konstnär och älskar allt estetiskt, och hon har inte en organiserad cell i sin kropp samt avskyr att sortera och skriva listor. Ändå har vi alltid kommit överens och typ aldrig bråkat.

14. När jag gick i skolan hade jag en dröm om att få bli hemmaskolad istället. Jag drömmer fortfarande om att få hemmaskola mina egna barn.

15. Jag är rädd för fiskar (Alltså levande. Främst såna där svenska, fula, gråa.) och 3D-filmer. Båda fobierna härstammar från specifika händelser i min barndom.

16. Min favoritfärg är gult, men har varken gult på kläder eller inredning. Men älskar färgen i sig själv!

17. Jag är inte en känslomänniska, utan ser nästan allt väldigt sakligt och logiskt. Ser detta som ett av mina bästa personlighetsdrag. Min syster hävdade en gång att jag bara är en känslomänniska när jag blir irrationellt upprörd över hur känslomänniskor beter sig, haha!

18. Varken jag eller min man dricker kaffe.

19. Jag är, och har alltid varit, en riktig lortgris som egentligen inte alls tycker om att duscha och tvätta håret, utan drar ut på det så länge som möjligt.

20. Jag kan namnet på alla i familjen Kardashian. Detta är verkligen inget jag är stolt över, endast någonting väldigt ärligt som jag kände behövde stå på listan, haha.

 

Julia – out.

 

Veckoinhandling och matlista

Mitt förra inlägg om vad vi köpte i vår veckoinhandling blev väldigt uppskattat, så förra veckan fotograferade jag veckans varor ännu en gång! Denna gång har jag även skrivit vad vi åt till middag den veckan.

Mejeri Ganska likt som det brukar. Två mjölk, fem naturella yoghurt, samt crème fraiche, matyoghurt och grädde (som såser och i maten).

Övriga kylvaror Typ en miljon ägg (som vi äter på olika sätt till luncher/frukostar/mellanmål), två paket feta ost (till mig, typ till luncher), och leverpastej (till Zion, som äter mackor ibland).

Frukt och grönt 3 vattenmeloner, 5 klasar bananer (ca 30 st – mellis och min mans frukostsmoothies), 5 avokados (på fröknäcke eller som guacamole), 3 zucchinis (zoodles), 2 gurkor (till luncher bl.a.), 2 broccolibuketter, sötpotatis (ugnsrostade i en buddha bowl) lite lök, potatis, sallad, purjolök, rotselleri.

Skafferi5 pkt krossade tomater, 3 pkt kikärtor (till en indisk gryta), 2 Loka Crush, popcornkärnor (till helgmyset), 3 burkar tonfisk (superbra ”nödmat” hemma), fibertortillas (till wraps) och påfyllnad av kryddorna som var slut – denna gång paprika, oregano, curry och rosmarin.

Övrigt Hygienartiklar till mig och min man (finns ingen rutin kring dessa, utan vi köper olika varje gång), modersmjölksersättning, 3 pkt våtservetter, och en ny flaskborste då vår gamla gick sönder.

Det enda jag glömde fota var Frysvaror och där köpte vi bara ett paket färdiga morotsbullar.

Veckan matlista:

Mån: Bowl med ugnsrostad broccoli och sötpotatis, sallad, morot och quinoa

Tis: Halloumiwraps med sallad, gurka och avokadoröra (halloumi hade vi redan hemma)

Ons: Indisk kikärtsgryta med fullkornsris

Tors: Rester från dagen innan (lagat dubbel sats)

Fre: Zoodles (zicchinipasta) med linsfärssås

Lör: Morotsbullar med kokt potatis och yoghurtsås

Sön: Omelett med kryddor, purjolök och ost tillsammans med tonfisk (som lunch, vi var bortbjudna på kvällen)

Hoppas ni tyckte att det var intressant att läsa även denna gång!

Utmaningar som förälder

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

 

Om du är förälder, vad tycker du är den största utmaningen?

Jag och min man har tyvärr svårt med exakt samma sak – tålamodet. Vi är båda ganska korrekta människor, och gillar när saker är på ett visst sätt, och därför började det bli en utmaning för oss när Z blev så pass stor att han började testa gränser och gå emot det vi sa. När han gjorde detta tappade vi båda lätt tålamodet och blev arga. Och det värsta var ju att vi båda hade problem med just tålamodet.

Redan innan detta problem började så hade jag funderat över just uppfostran, och hur jag skulle vilja uppfostra mina barn på ett medvetet sätt. Alltså, som om jag visste vad jag gjorde, och inte bara känna att jag chansade hela tiden. Men jag visste ju ingenting om att uppfostra barn! Därför sökte jag runt på massa böcker om barnuppfostran – både litteratur om att uppfostra specifikt pojkar, och mer generella böcker om att vara förälder, fast av kristna författare (då jag är kristen och vill uppfostra mina barn på ett kristet sätt).

Detta resulterade i att jag fick en hög av dessa böcker när jag fyllde år och jag har nu läst ut den första – Oj. Oj. Oj.

Jag ville börja med att läsa en bok om barnuppfostran generellt, men med ett kristet perspektiv. Den boken jag till slut önskade mig blev en bok som hade toppat många nya listor över just denna typ av bok. Parenting heter den kort och gott, skriven av Paul David Tripp (adlink).

Denna boken har helt klart förändrat mig som förälder, från introduktionen, och fram till sista sidan! Så sjukt bra, praktisk, radikal och enkelt skriven! Jag försökte förklara den för min familj, och sa ”Jag mår typ fysiskt illa av det faktum att jag har halva boken kvar att läsa, då den redan förändrat mig så mycket”, haha! Min man läser inte böcker, så istället behövde jag ha en uppdaterings-session med honom efter varje kapitel, då jag var så mån om att han skulle ha samma information som jag, och på detta sätt har denna bok hjälpt oss båda.

Boken förklarar varför dina barn gör sakerna de gör, varför du reagerar på det sätt som du reagerar, vad du istället bör göra, och varför, samt hur man jobbar förebyggande, och vilka saker man faktiskt inte kan göra någonting åt.

Denna bok rekommenderar jag starkt, och den har utan tvekan gjort mig till en mycket mer tålmodig förälder med mycket mer nåd till mina barn! Om du är en kristen förälder som har en längtan att uppfostra dina barn på ett mer Kristuslikt sätt, läs denna bok! Den har verktyg för massor av olika utmaningar, från småbarnsåren fram tills barnen flyttar hemifrån.

Om du vill köpa hem den här boken så finns den att köpa HÄR (adlink), och det kommer du nog inte att ångra!

Nu när jag läst ut den, så har jag istället börjat läsa en (ännu en kristen) bok inriktad på att ta hand om just pojkar, och av det lilla jag hunnit läsa så verkar den fokusera mycket på hur pojkars psyken utvecklas medan de växer, så man förstår lättare vad de går igenom och vad de behöver i varje livsfas. Perfekt för någon som mig själv som växte upp i en tjejfamilj och inte vet någonting alls om pojkar egentligen, haha!

Den har också ett sätt att fokusera och förklara mycket av pojkars vildare, fantasifullare och lite ”galnare” sidor, och hur man kan ta vara på dessa drag och forma det till något positivt, istället för att försöka tämja dem till hur samhället ofta tycker de ska bete sig. Den refererar till exempel mycket till klassikern Where the Wild Things Are när den går in på pojkars olika beteenden. Det var precis något sådant jag var ute efter, då Zion har en väldigt härlig, explosiv personlighet :)

Wild Things – the art of nurturing boys är namnet på boken, skriven av Stephen James och David Thomas (haha, kändes som att jag skrev fyra separata förnamn…) och den kan man köpa HÄR! (adlink)
Som sagt, denna har jag bara läst början av, men om du är på jakt efter en kristen bok om pojkar och hur man tar vara på deras vildare sidor, så tror jag du har hittat rätt!

 

Och om du själv har några föräldraböcker att rekommendera, så gör gärna det i kommentarsfältet!

 

Att vara hemmamamma

Att bli mamma är något som jag drömt om sedan jag var liten. Att gifta mig och få barn att ta hand om, det är det enda jag velat göra med mitt liv (inte för att jag gillar barn speciellt mycket, jag har bara alltid tänkt att jag skulle bli en sjukt bra mamma). De flesta har denna dröm, men tillsammans med andra livsdrömmar. Saker man vill studera, ställen man vill resa till, karriärer man vill ha. Inget fel med det, men för min del är hustru och mamma det enda jag velat göra. Jag är övertygad om att det är mitt livs kall!

Det är klart att jag undrat hur det kan vara så. Alla andra runt omkring en hade drömmar om saker de ville göra med sina liv, medan jag hade drömmar om vad jag ville göra i mina barns liv. Men dag läste jag denna texten och allt kändes plötsligt mer logiskt…

Det kanske inte är meningen att jag ska utföra storverk i arbetslivet eller göra karriär,  utan jag tror att min livsmening är att ta hand om mina pojkar. Jag har ingen aning om vad de kommer göra i sina liv, men det kanske inte är möjligt utan att ha haft en närvarande mamma som gjort dem till glada, trygga och starka individer.

Vem vet, det kanske till och med är deras barn som har storverk framför sig, och tack vare sin uppfostran så kan de i sin tur ge en trygg uppfostran till sina egna barn, som kommer att behöva det en dag! För allt får inte sin förklaring här och nu, man måste backa lite och se hur liten man själv är ibland.

Jag tror inte att det finns något viktigare jobb på denna jord än att vara mamma. Tänk, ifall världen såg annorlunda ut och alla mammor hade möjlighet att ge sina barn tid, kärlek och trygghet – hur annorlunda hade inte världen sett ut om 20 år, när dessa barn blir morgondagens samhälle? Visst, det finns så många olika yrken och sätt att påverka tusentals människor på, men det finns bara ett jobb som kan forma en total människa, från ett befruktat ägg upp till vuxen ålder. Jag tror att barn föds med en personlighet, men precis som vissa människor formas av sin omgivning till att bli kriminella och våldsamma, så tror jag att alla kan formas till att bli goda människor. Och det är mammor som har fått den möjligheten.

Jag vill förtydliga en sak. Det är verkligen sjukt jobbigt att vara mamma. Det är svårt, irriterande, svettigt och fruktansvärt tröttsamt. Man vaknar under nätterna, går upp alldeles för tidigt, byter blöjor, torkar bort smuts som snart hittar tillbaka, försöker hantera trots och synkroniserade gråtattacker, lagar mat till alla, har skuldkänslor över tv-tid, får aldrig gå på toa i fred och får aldrig klocka ut, ta en rast eller en semester. Ni föräldrar kan relatera!

Men på något konstigt sätt spelar inte det där någon roll. Det är större än så. Och det skriver jag inte för att jag är supermamman som aldrig blir arg på sina barn, för de sitter alltid lugn och stilla och läser böcker och löser korsord. Nej, nej. Fram tills för ett par månader sedan så har jag faktiskt haft stora problem med mitt tålamod och självbehärskning. Så jag började läsa underbar litteratur om föräldraskap som hjälpte mig enormt. Jag gjorde research, helt enkelt, precis som med vilket jobb som helst. Jag lär mig varje dag hur jag ska bli en bättre mamma. Mödraskap är min karriär, och jag vill bli bättre för varje dag som går.

Men medan jag håller på att lära mig hur jag kan bli den bästa mamman för mina barn, vet ni vad jag gör? Jag är där för dem, hela tiden.

Jag tänker inte tala illa om förskolor nu, så du har med dig det i texten framöver. Förskolor är jättebra för föräldrar som verkligen behöver dem. Och alla pedagogerna, vilka hjältar! Men. Vi har kommit till det bisarra läget i Sverige, då alla lämnar in sina barn på förskolan, ofta från ett års ålder, vare sig man måste eller inte. Det har liksom bara hamnat på rutin. Igen, jag vill förtydliga mig. Det finns dem som verkligen måste. Och sen finns det dem som tror att de måste. Att de måste för att behålla sin levnadsstandard, att de måste för att barnet ska få socialt umgänge, att de måste för att alla andra gör det. Skit i det, man måste faktiskt ingenting! Om ni är två föräldrar, och en av er jobbar, har ni råd att en av er stannar hemma då? Och jag menar inte att ni har råd med att stanna hemma, och dessutom ha råd med en ny bil. Och jag menar inte att stanna hemma, och dessutom äta ute en gång i veckan. Och jag menar inte stanna hemma, och dessutom uppgradera till senaste datorn/TVn/mobilen. Utan jag menar bara, att en av er stannar hemma. För om ni har det, så vill jag bara säga: det är faktiskt ett alternativ.

Vår familj lever gott i ett visst perspektiv. Vi har en lägenhet, en bil (Gamla Bettan, snälla dö inte än), och mat och grejer så det räcker! Men vi måste vara väldigt välplanerade med våra veckoinköp. Vi äter inte ute. Vi köper inget om vi inte måste, varken kläder eller prylar. Vi måste hålla koll på kontot i slutet av månaden, så att vi har så det räcker. Men vet du varför? För vi lever på min mans lön. Vi tar ut några föräldradagar i veckan för att gå runt, men jag har helt gett upp mitt SGI, vilket många ser som korkat. Detta är uppoffringar vi gjort för att jag ska kunna vara hemma så länge som möjligt med våra söner. För jag tror att barn inte formas under kvalitetstid, utan kvantitetstid. Det händer i vardagen, och hur ska jag kunna forma dem om jag inte är med dem? Och visst, om ett år eller så kommer jag nog behöva bidra med någon form av inkomst, då vår föräldrapeng tar slut, men även då har jag mitt hopp i att kunna hitta ett jobb jag kan sköta hemifrån, så jag fortfarande kan ha dem hos mig. Jag vill, om möjligt, ha dem hos mig tills de får skolplikt, för att jag vet att jag annars kommer ångra åren vi aldrig får tillbaka, när det inte går styra över deras skoltid längre.

Och nej, du måste inte göra såhär. Du får sätta dina barn på förskolan om du vill. Dagmamma är ju ett bra alternativ också. Jag vill bara skriva hur vi gör, då vårat sätt att leva har blivit väldigt ovanligt i dagens samhälle, och jag vill bara säga att det går. Om du vill stanna hemma med dina barn, och det går att få till, gör det! Var inte orolig över att barnet blir understimulerat av dig, jag tror att barn är drastiskt överstimulerade nu för tiden. Var inte orolig för att alla andra lämnar bort sina barn – detta bryr inte dina barn sig om, och när du skickar iväg dem på sitt första obligatoriska skolår, och du inser att den lilla luckan av tid ni hade tillsammans hela dagarna är över, så kommer du inte tänka ”om jag ändå gjorde som alla andra”. Om du har karriärsdrömmar eller yrkeslivsdrömmar – följ dem! Men jag tror att det kan vara bra att ha hört vårt perspektiv ändå, bara så ni överväger alla alternativ. När mitt sista barn börjar skolan är jag 32 år. Och när mitt sista barn tar studenten är jag 44 år. Det är så mycket av mitt liv kvar då, att jag nästan blir uttråkad bara av att tänka på det! Haha! Jag har gott om tid att tänka på mig själv, när dessa kritiska år är förbi.

Alla familjer är olika, och man måste göra det som är bäst för sin familj. Men jag vill bara skriva hur vår familj tänker, om någon där ute behövde höra att normen kanske inte alltid är det bästa för alla.

Och angående hur jobbigt det faktiskt är att vara mamma – det är trots allt det bästa som finns. Bara kom ihåg att lev lite långsammare, släpp de kraven som inte är ett måste, stanna inne om ni inte känner för att gå ut, plaska i pölar om ni inte vill stanna inne en regnig dag, titta på en extra film när ni känner för det, ät middag på golvet som en picknick när ni inte orkar duka fram, gör en smoothie när ni inte känner för att laga lunch, se in i dina barns ögon och notera färgen i dem, stanna upp och titta på när de leker fantasilekar – fatta att du gjorde dem! Allt annat än dem är bara vitt brus.

PS. Ni som gillar kvotering kan självklart byta ut ”mamma” till ”pappa” i hela texten. Förutom meningen om att man formar barnen sedan de var ett befruktat ägg, den får ni lämna i fred.

Lejonkalas

Under mitt bloggupphåll när Samson föddes så var det ju många saker som hände som inte fick ett inlägg här inne på bloggen – bland annat Zions tvåårsdag!

Zion och Samson har födelsedagar bara 3 veckor isär (15 mars och 4 april), så när Sam var 3 veckor så var det dags för Zions dag! Lille solstråle! Började morgonen med jordgubbar och grädde, och sedan fortsatte det med hans födelsedagsfest i Lejon-tema! Detta år ”passade vi på” att hålla det litet med endast släkten, men nästa år blir det nog ett litet barnkalas också.

Jag gjorde en lejontårta dagen till ära! Mitten är en frozen lemon cheesecake med svarta sugarpaste-dekorationer på. Runt omkring hade jag chokladcupcakes med chokladfrosting. Jag hade också planerat in att det skulle bli världens mest överkomliga tårta för en kvinna som gjorde en stor, öppen bukoperation tre veckor tidigare – sugarpasten formade jag en vecka i förväg och förvarade förslutet i skafferiet, cheesecake gjorde jag två dagar tidigare, så den kunde ligga och vänta i frysen, och cupcakesen gjorde jag dagen innan, så endast frostingen behövde röras ihop samma morgon. Sedan var det bara att plocka fram allt och ställa i ordning fem minuter innan alla kom! No sweat! Servetter, engångsmuggar och engångstallrikar som passade temat hade jag köpt på Clas Ohlson, och jag hällde upp två sortera chips i skålar… … samt skar upp ett par fruktfat.

TIPS: När jag gör fikabord till såna här tillställningar så är ett bra knep ”Sött, Salt och Fräscht”. Alltså, om man bjuder på en eller ett par söta saker, så är det också bra att komplettera med något salt (chips, snittar, popcorn, salta pinnar, eller varm mat) och något fräscht (frukt och bär, små smoothies eller grönsaksstavar med dipp). Man dyker gärna för hårt ner i det söta annars, men om man också ställer fram något salt och något fräscht som komplement så är det faktiskt ofta som detta går åt snabbast! Så det blev festens fikabord! Så mycket snabbare att slänga ihop än det faktiskt ser ut!

Tips nr 2: Om ni har begränsat med serveringsyta – testa att ställa fram allt kvällen innan (alltså tomma fat och skålar) för att se hur allt bäst får plats. På så vis vet du exakt hur allt ska stå när det är dags att duka fram, då man annars lätt kan bli svettig av saker man vill hinna med precis innan gästerna kommer. Favoritpresenterna var hans Paw Patrol-valpar. Han leker fortfarande med dem hela dagarna, flera månader senare. Dessa hundar och Cars-bilarna vi köpte till honom i Disneyland är de enda leksakerna han egentligen behöver i sitt liv! Motljusbild, men notera lejonet som var den enda bordsdekorationen som behövdes! Så söt. Vi hade även lite lejon-ballonger utspridda över lägenheten, fick inte med dem på bild dock. Ballongerna på bild fick han i present!

Vår stora pojke. Älskar att fira honom i överflöd! Här nedan är hans ettårsbild och hans tvåårsbild. Helt otroligt vad som kan hända med en människa på ett år, eller hur?

Om ni vill se bilder från hans halvårsdag med djur-tema så finns det inlägget HÄR, och Neverland-festen vi hade på hans ettårsdag finns HÄR .

Hur gör vi nu framöver med födelsedagar, kanske du tänker? Nu när vi har ett hem fritt från vitt socker och processerad mat? Vi har ju turen att börja med allt detta när barnen är så pass små att de ännu inte är vana med något annat. Om de inte efterfrågar något speciellt så kommer vi hålla det sockerfritt, men självklart blir det inte tråkigt för det! Man kan fortfarande göra tårta, glass, godis, chokladbollar, muffins – ja, allt möjligt, i en nyttig version! Och inte smakar det sämre heller, de nyttiga chokladmuffins vi har i frysen här hemma är de godaste muffinsarna jag ätit, alla kategorier! Men om killarna ber om något så är det självklart att de får det! Om de, tex, vill ha en speciell tårta eller bakelse från ett konditori så köper vi det till dem, och håller istället komplementen nyttiga. Men vi köper inte sockerfyllda saker till dem om de inte själva ber om det, det känns väldigt onödigt.

Jag ser fram emot alla födelsedagar framöver – våren kommer verkligen bli familjen Angelbacks födelsedagssäsong! Båda killarna kommer få välja vilket tema de vill ha, så får Samson först ha ett kalas för sina kompisar, sedan mitt emellan kör vi en liten gemensam fest för familjen, och efter det är det dags för Zions barnkalas. Allt i loppet av ca 3 veckor, sedan är det min tur i maj. Haha, svettigt men kul! Man kan inte fira för mycket!

Hemmagjort fröknäcke

Mosad avokado med lite pressad citron och örtsalt, på ett hemmagjort fröknäcke! Hur gott?!

Här nedan finns anvisningarna på hur jag lagar fröknäcke här hemma! Ruskigt enkelt är det, och fort går det också! Jag utgår ifrån ICAs recept. Jag använder:

1 dl sesamfrön

1 dl pumpafrön

1 dl solrosfrön

0,5 dl linfrön

1 dl majsmjöl

0,5 tsk salt

0,5 dl rapsolja

2 dl kokande vatten

Börja med att sätta ugnen på 150 grader och koka lite vatten. Blanda sedan alla torrvaror. Häll i oljan och det kokande vattnet och låt stå och svälla i 15 minuter. Samtidigt kan du klä en plåt med bakplåtspapper… … och, om du vill göra precis som jag gjorde, äta en mango :) yum! När ”degen” svällt lite så kan du hälla ut den på ett bakplåtspapper, och sedan ska den spridas ut så den täcker hela plåten. Det absolut enklaste sättet att göra detta på, är att lägga ett annat bakplåtspapper över smeten, och sprida ut den med händerna! Ta bort papperet och voilà! In i ugnen med den nu!

Originalreceptet sa 1-1,5 timme, men för mig så räcker det med 45 minuter! Så kolla gärna din efter 45, men du kan lämna kvar din om du vill! Så här ser den ut då. Så sjukt gott!! Dra över bakplåtspapperet på ett galler istället så kan knäckebrödet svalna där. Alltså. Så så gott, och så så enkelt!

När det har svalnat kan du bryta det i så stora bitar som du vill ha dem, och förvara i en lufttät burk i skafferiet. Redo för alla underbart goda pålägg du har fantasin att toppa dem med!

Mamma-vlogg!

En helt vanlig dag för en helt vanlig tvåbarnsmamma!

Välkommen att följa med, och kommentera gärna om du tyckte det var roligt och vill se mer!

 

Glada barn

Jag är så oerhört lycklig som har fått så glada barn! Om jag skulle beskriva Zion med ett ord, så skulle det ordet vara ”lycklig”! Och nu har vi fått Samson, som brister ut i ett stort leende varje gång man pratar med honom! Zion var ju inte alls så när han var bebis – han var mycket svårare och mer krävande! Oftast inte speciellt nöjd faktiskt. När han var omkring 1 år så var han en ganska ängslig varelse (mycket separationsångest), men strax efter det så lugnade sig allt, och han blev Mr. Excited själv. Alltid lycklig, taggad och exalterad! Allt blir så sjukt mycket enklare att vara förälder då! När folk är gravida så brukar de oftast tänka att ”så länge barnet är friskt så är det bra!” och ”huvudsaken är att man är frisk!”. Jag tänkte aldrig så. Visst underlättar det enormt att ha friska barn, men jag kände ändå att om det fanns något barn med extra behov som behövde bli tilldelad ett föräldrapar, så kände jag att det var något vi kan hantera. Det jag bad till Gud om mer än något annat var att få barn som är lyckliga. Det är okej om de skulle ha hälsoproblem eller särskilda behov, så länge de var glada och älskade livet. DET är vad jag tyckte var det allra viktigaste! Och tänk vad bra det blev – Lyckliga bröderna Angelback!

« Äldre inlägg